Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 2

Ja, framåti, upprepade hans begge skyddålingar. La Ramåe ropade sina adjutanter. Dessa herrars hästar och min! sade han med lugn röst. Låtom oss ä1då ha ett vaksamt öga på bonomv, hviskade Pontis till Esperance; den skälmen har minsann undsluppit vida fastare rep än detta. Herr de Pontis,, svarade melankoliskt la Rameåe, hvilken hört den unge gardistens yttrande, vaka icke, det är öfverflödigt; tro mig, den kedja med hvilken ni denna gång fasthåller mig, vill jag icke ens försöka art slita. Derefter vände an sig till sina officerare, bvilka småningom uppstält sig på borggården. Jag ämnar företaga en rekognoscering med desse herrar,, sade han, Hållen god vakt medan jag är borta.n Några utrop af lefye konungen hördes; men vid detta skrål spratt Crillon häftigt till och sporrade raskt sin häst Konungslighet, farväl! mumlade nu fången, med ett så rörande uttryck, att EspÅårances hela själ uppfyldes af medlidande. Några minuter senare var den lilla kavalkaden redan utom lägret. VIL Ewan ligan tjenade till att slå spaniorerna, ech så tvärtom, Den lilla truppen uppnådde på detta vis köpingen Olizi; det var der som deras hemI ghe:sfulle kamrat, det olycksbringande brelvets afundade innehafyvare, skulle afvakta. deras återkomst från den föregifne Valois en olycklige la Ramee hade under hela färden ej förorsakat sina väktare den ringaste oro; orörlig och tankfull, visadehan intet