Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 2

Holmgren, M., Docent i phys. (Stockh.); Andersson, A.,. med. D:r (Stockh.); Brydolf, chirurg. Kand. (Stockh.); Sjögren, eKirurg. Kand. (Stockh.); Loven, Underläkare (Stiockh.); Blomstränd, Lektor math. (Göteborg); Lindeberg; OC. J., Bekt. botan. (Göteb.); Dickson, med. D:r (Göteb.); Wistrand, H., med. D:r (Stockh.); Wistrand, Medicinalråd (Stockh.); Wobby, John, Ornitholog (från Cambridge); Ekeberg, Apotekare (Göteb.); Mosander, Professor i Kemi (Stockh.); Moidten, pharm. med. D:r; Regementsläkaren Hvitdan Holmberg, Prest, Arkeolog; Cederschöld, Proessor. Allmänna mötena skulle komma att hållas på universitetets solennitetesal lördagen den i2, onsdagen den 16 och fredagen den :8 Juli, kl. 1—34, e. m. Soirger skulle hållas i frimurarelogens lokal. den 15; 16, 17 och 18 Juli. I går skulle, om vädret var gynnsamt, en tur på jernvägen företagas till Ham: mar. Ledamöterna fördelas i följande sektioner: 1) för fysik, kem , matematik; 2) för mineralogi och geologi, fysisk geografi; 3) för bo-, tanik och växtgeografi; 4) för zoologi och zootomi; 53) för anthropotomi och fysiologi; : 6) för praktisk medicin; 7) för allmäuna sundhetsvården; 8) för farmaci och 9) för ethno-! logi. Hvarje sektion väljer 2 ordförande och 2 sekreterare. Tillfälle har öppnats för dem, som, icke: iro berättigade att anteckna sig såsom i ledamöter af naturforskaremötet att lösa särskilta biljetter för deltagande i de veten-. skapliga sammankomsterna och soirgerna. — Ur den i norska Morgenbladet foxtlö-. pande skildringen .f intryck från U salatåget meddela vi ett par smärre drag. Författären. beklagar, att man icke hade tillräcklig .tid att bese Skokloster och dess många märkvärdigheter, som dock syntes honom alltför uteslutånde tala om adeln och dess herrlighet. Han fortfar: Icke en antydning såg jag derom att det existerade andra väsen än adel. Jo det är sannt: på ett stålle stod tankespråket: den, söm brukar jorden, bör ieke heller föräktas.. Då erinrade jag mig med ens ett litet drag från Upsala. Ena bönde ville tränga sig in i Carolina rediviva. Soldaterna skuffade bort honom: Din bonde! ropade de hånande till honom. sDu kan just sjelf vara en bonde! svarade han i sammaston. Begagnas ordet bonde såsom skällsord i Sverge? — -— Dessa drag, ehuru små de än voro, förstämde mig nästan, ty vårt land är ju nu en gång bondelandet,. Derföre måste ju det ofvannämda mottot tjena såsom motto för mer än ett samtal om de internationella förhållandeha. Om återkomsten till Stockholm heter det: Andra gången .njöto. vi den herrliga inseglingen till Stoekholm, :somdoek ieke nu låg för -oss:i-80lehs fulla middagsglans: : Liksom. jaghelst; vill tänka: mig Upsala i den sagolika nattscenen vid vår ditkdmst; vill jag helst så StotkHolnmi under en tivdrande himråel, så att Slottet, denåa störa tessinska tahke, så att Skeppsbrons väldiga femvåningars husrad, så att tornen riktigt kunnaglänsa öfver den ståtliga staden. — -— Stockholm är framför allt annät den eleganta staden; nästa dagens fårder omkring till de förfjusarde omgifningarne öch till dess märkvärdigheter, liksom äfven vår beröring med menniskorha öfvertygade öss derom. ; Rörande :stämningen hos den -stora allmänheten i Stockholm heter det bland annat: Kommo viin på en källare, så voro der alltid borgare, som ville dricka ett glas med oss eller på annat sätt visa sin välvilja. Var det ett sällskap åf studenter, som undfägnades i ett rum, så giek det bud in i de andra efter flera. Voro vi på gatan, stodo alla färdiga att visa den största artighet och tjenstvillighet; på hvarje barberarestuga t. ex. hette det: det är betalt; hade vi kommit upp i en vagn för att åka, så ropade man efter oss: vhörrah! Tycka till godt nöje !s Och hvar eh student ville fram, fanns det alltid plats... Några kommo för sent till att komma med studentfartygen till Drottuingholrå, och alla damer, som de ihgo förbi, funno sig förpliktade att säga dem, i det de sprungo nedåt: Herratne komma för sent — detta sent långt och sorgligt betohadt, såsom om all verldens olycka håde timåt. På det privatängfartyg, med hvilket de följde ville mån ingen betalning mottaga; alla ombord sökte öfverträffa hvarandra i artighet och välvilja, så att de voro vissa derom att de haft den trefligåste turen ditut. En annan gång, det var till Hasselbacksfesten, stodo omkring 30 stycken och väntade på ängfårtyg. Ett, som just ankom, tog oss alla ombord och satte i väg, men ville iogenting ha föröfverfarten. Sådana vdåro borgrarhe i Stockholm. När de voro i riktigt gdådt humör, kalläde de oss .Norrbäggar och berättade oss att vi voro vett f-n så raskt folk tilläggande; men just derföre trifvas vi så bra med er. Om afskedet yttras bland annat: Den innerliga hjertlighet, hvarmed alla önskade, att vi hade kunnat dröja något längre, det vemöd kan jag säga, som hvilade öfver grupperna, den rättframhet, hvarmed obekanta personer kommo och försäkrade oss, att detta tåg hade gjort godt och att vi ändtligen -hemma: skulle berätta om de. broderliga känslor, som hvarje svensk -hyste för Norge — med undantag af-en viss liten fraktion, som aldrig någon borgare var rädd att beteckriå för oss och med detsamma ge en skarp karakteristik — den allt djupare betydelse, hvarmed en blömina eller ett afskedsord skänktes oss af damfr, ledsatade af herrar, som kommo fram till oss såsom Norrmänm . ... det lade kraft i vårt hurra från skeppet, det gjorde att den glada, stolta staden icke -var glömd, så snart des, torn försvunhno och skeppet gled ut mellan de sköna stränderna. — I en skrifvelse från Florens af den 2 dennes meddelas följande: Vi ha här nyligen, haft. en roligiohsprocess. Frågan gällde !eh skomakare, anklagad att hafva affallit från katolska religionn och öfvergått till protestantismen. I vårt land; meddess shäfdvunna tolerans, med dess liberala seder, har denna process ej kunnat undgå att väcka en ganska stor uppmärksamhet, och man bör hoppas, att regeringen för framtiden skall öfvertyga sig Om, att man aldrig. ostraffadt sårar oseanarnes känslor i afseende på toleransen. Den berömde advokaten Salvagnoli, som utförde försvaret, fäste sig i synnerhet dervid; atti Poscana samvetsfrihet verkligen eger rum, och att vår lagstiftniog är genomträngd af denna välgörande prineip. Han bevisade, att hvad man kallar religionsförbrytelser i Toscana icke betraktas ur en teokratisk synpunkt, utan endast ur en politisk, oeh att till följd häraf staten och den borgerliga lagskipningen ej ha någonting att göra med ett mål, TN väsonti omsrätt,.