Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 2

Parbleu! sade Crillon, det må man väl veta... vrid naeckensaf la Ramee, och upproret är slut!... Men huru få facken af honom ?, Det vore verkligen mycket svårt; sade brodern Robert, utan att visa den minsta rörelse, ty han är i sitt väl tillslutna läger och å alla sidor omgifven af sin armå, det vill säga en två, tre ligistregementen.n Crillon tuggade sina mustacher och gick oroligt fram och tillbaka på golfvet. En vacker armål mumlade han, med två hundra man skulle jag ta mig fan göra slut på hela smörjan. För det första skall ni ej få några två hundra man, och om ni också erhölle dem, skulle rebellerna ej invänta deras ankomst, utan draga sig tillbaka så länge tills de ändtligen kunde bjuda er och de edra batalj.s Nå, så mäter man sina krafter med dem l Det vore ju ändå inbördes krig, sade munken kallt, eller just hvad som bör undvikas. Skulle ni händelsevis vilja förstöra en armå utan att bekämpa den ? frågade Crillon ironiskt. Ja, det skulle jag viljan, svarade munken, fästande sina genomträngande blickar på den gamle krigaren. Espårance förstod af denna blick att genovefainerbrodern redan uppgjort sin plan, ochi: han ansträngde nu hela sin tankekraft för att utfundera dens Om jag vore en jätter, fortsatte Crillon, skulle jag fort nog uppsluka eller krossa dessa pygmåer.:.. men myrmidonernas tid är, förbi. I Ni är en lika stor jätte, som någonsin Homers: voron, sade munken, och allt hvad? de gjort, skulle också ni kunna göra. Menar ni det? frågade Crillon godmodigt.