Aftonbladet – 12 juli 1856, sida 2

betjenten, och han går för närvarande af och an i trädgården, med så mycken säkerhet, som om ja bott i all sin dar här i buset.n Esperance 06 fram sin börs, och gick artigt munken till mötes. Denne munk, som lifligt retade betjeningens nyfikenhet, promenerade verkligen helt lugnt på terrassen, bland alla dess blommande krukväxter och döende lampor. Hans höga växt, väl hopdragna kapuschong, sällsamma ryckningar på axlarne och underliga gång, hvilken erinrade om vissa roffoglars skutt, framstälde ett så groteskt, men ändå högtidligt helt, att det genast ådrog sig Espårances uppmärksamhet, och i hans själ uppväckte ett kärt minne. Genovefainermunken ! utropade han. Brcderna Robert! Han sjelf, svarade munken; god dag, seigneur Esperance. Hjeriligt välkommen, min gode broder... hvilken lyeklig händelse förskaftar mig väl ett så kärt besök ? . Jag gick förbi, svarade munken, utan att bry sig om det osannolika i att han kunde passera gatan de la Cerisaie kl. 3 på morgonen, såsom kommande från Bezors, Jag skulle ha känt mig ännu mera smickrad af er ärade ankomst, om ni kommit enkom för min skull.:. Jag kommer också för er skull.,. och herr de Crillons... han är ju här? Ja, min bror Då jag Jemnade konungen, gick jag för att träffa chevalieren; han var icke hemma, men man sade mig att ni gaf bål, och att han bevistade den ... — Espårance gjorde ett tecken åt en afsitt folk att genast be Kerr de Crillon, medan genovefainerbrodern med kall nyfikenhet be