Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 2

Itet... Men om jag ändå skulle vara uppriktig emot er... ja, må göra; ty ser ni, Speranza, då man är tillsammans med er, be gynner visserligen först förståndet att diktera orden, men sedan så kommer hjertat med i spelet, och då jagar det fort både försigtig. het och förstånd på dörren. Goda Leonora! Jag vill således säga er, det jag kommil hit för att, som jag tror, förorsaka er ett obehag. Ah I Ja, men då visste jag icke att det gälde er... Speranza!... förstår ni? Inte mycket. Jo, jag kom till detta palats egare med vissa planer och ett visst uppdrag. Som var tråkigt. Naturligtvis... då fick jag plötligen se Speranza. . . ett ansigte som man aldrig glömmer... och denna syn lät mig ögonblickligt ändra tankar... jag vill således nu i stället för en obehaglighet hit medföra en tjenst. Leonora, som förmodligen ej tyckte sig vara Espårance nog nära, omfattade nu hans arm med sina begge små händer, hvilka nära på voro lika vältaliga som hennes ögon. Man hade gifvit mig i uppdrag, sade hon långsamt, att fråga detta palats egare..kom ihåg att det inte var Speranza... Att fråga? ...n Hvilken den qvinna är, som han älskar,, sade italienskan med mycken tonvigt, och hennes blixtrande blick skådade forskande in i Espårances förvirrade ögon. Den unge mannen hämtade sig likväl snart; men hans förvirring hade detta oaktadt ej undgått Leon ras falkögon. Speranza, sade hon efter några minuters