Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 2

Svensk-Norska tullkomitens hetänkande. ) Art. II. Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter, samt handelsgemenskapen sjöledes emellan de förenade rikena. 23. Alla svenska fartyg och båtar, öppna eller däckade, af hvad slag och drägtighet som helst, skola i Norge, och likaledes alla norska fartyg och båtar, öppna eller däckade, af hvad slag och drägtighet som helst, i Sverge, behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt erlägga enahanda afgifter till kronan, städer och särskilta inrättningar, ej miadre då de från ena till andra riket, än då de från eller till utrikes ort ankomma eller afgå, ballastade eller med varor, ehvad dessa äro inhemska eller utländska. Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda. För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppning nedanföre stadgade ömsesidiga förmåner, skola fartygen vara försedda med sådana dokumenter, som genom de i hvartdera riket gällande författningar äro föreskrifna till bestyrkande af deras nationalitet. 24. Fartyg, i det ena af de förenade rikena bygda, äfvensom fartyg, hvilka i ettdera riket blifvit naturaliserade, kunna i det andra riket, då de blifva invånare derstädes tillhöriga, mnaturaliseras utan att någon naturalisationsafgift dervid skall ega rum. 25. Varor, som med norska fartyg ineller utföras, skola, utan afseende på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverge icke vara underkastade andra eller högre afgifter, hvarken till kronan, städer eller särskilta inrättningar, än om de med svenska fartyg ineller utföras. Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende på varors inoch utförsel med svenska fartyg, ega rum. 26. I afseende på så väl tillåtelsen att från ena ska alster och tillverkningar, som beråkningen af utförselsafgifterna för de varor, hvilka från ena tillandra riket utskeppas, gälle hvad i hvartdera riket om varors utförsel och förtullning i allmänhet är eller framdeles varder stadgadt. 27. Beträffande rättigheten till varors införsel sjöledes från ena till andra riket samt beräknandet af införselsafgifterna, skola jemväl iakttagas de rörande varors införsel och förtullning i hvartdera riket i allmänhet gällande föreskrifter. Dock må, med undantag af socker och sockertillverkningar samt tobak och tobakstillverkningar, för hvilka hel tull skall erläggas, alla svenska och norska till införsel tillåtna naturalster och tillverkningar, som direkte från ena till andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att under resan hafva varit i främmande. rikes hamn lossade eller upplagde, njuta lindring till hälften af den för dylika varor i allmänhet bestämda tullafgift. s 28. För tillgodonjutande af berörda lindring i gifterna, skall det åligga den, som från ena till undra riket utskeppar varor af förenämda slag och oeskaffenhet, att förse sig med tullkammarens å afändningsorten bevis, att varorna äro af inhemsk afel eller tillverkning. 29. För erhållande af dylikt bevis skall det erordras, att väfnader och andra stämpelbara tillverkingar äro med inländsk stämpel försedde, efter hvad det rike, hvarifrån afsändningen sker, derom är öreskrifvet, samt att öfriga varor, hvilka icke äro tämpling underkastade, åtföljas af vederbörande tadsstyrelses, pastors eller kronobetjents intygande, tt varorna äro inom riket alstrade eller tillverkade. 4 30. Från tillämpningen af hvad sålunda om betyrkande af varornas ursprung är stadgadt, undanagas de å bifogad förteckning, litt. D., upptagne rtiklar, för hvilka, då desamma med svenskt eller orskt fartyg från ena till andra riket ankomma, tan att af afvelseller tillverkningsbevis vara åtöljda, den för dylika varor medgifna lindring i tullfgifterna icke dess mindre må ega rum. s 31. Tullstyrelserna i båda rikena skola meddela ) Se Aftonbladet n:r 158. SAABS RASEN TA SET ETIKEN EE m———— EEE