Aftonbladet – 8 juli 1856, sida 2

lika outtömlig i muntra infall som qvicka anmärkningar. Den unge gardisten fann för öfrigt Gabriellas handlingssätt sublimt, Crillon deremot påstod, att markisinnan endast gjort sin skyldighet. Espårance log och sade ja åt dem begge. Om Gabriella blef dock minst taladt, ty hvarje gång som samtalet tog denna riktning, förstod alltid Espårance att skickligt gifva! det en annan vändning; deremot ordade dei mycket om den falske Valois, den listiga hertiginnan, och de obehag, som denna nya politiska komplott nödvändigt borde förorsaka konungen. Sedan Espårance och Pontis först vidt och bredt uttryckt sitt raseri emot la Ramåee, och lifligt anklagat slumpen, hvilken alltid låtit; deras gemensamme . fiende åter resa sig efter så många nederlag och så många dödsfaror, frågade Esperance chevalieren, huru det i alla fall vore möjligt att en dylik usling kunde förorsaka konungen några bekymmer? Kunde väl en fluga så plåga ett lejon?... Huru som helst, så ger den bofven konungen mycket att tänka på.n Men hans majestät har ju godt hufvud, sade EspåErance. Hufvud!. .. hm, hufvud... hm!s mumlade. Crillon. Om min general tillåter mig att få säga min tankey sade Pontis. Tala, gardist, men tala bra! Jo, monseigneur, det påstås, att det icke allenast var konungens läpp som träffades af mördarens knif, utan att också högstdensammes hjerna fått sig en liten omskakning vid samma olyckliga tillfälle. Det der var väl litet starkt tilltaget, svarade Crillon, men .nog är det, som det kan med omdömesförmågan. Föreställen er, mina barn, att vi i går afton riktigt hölle på aw