Aftonbladet – 8 juli 1856, sida 2

kontrasignerade skrifvelse den 1 Maj 1848 med förslag till en ny, äf nätioien dald-re presentation; hvarigenom -den nuvarande ståndsindelningen samt all sjelfskrifvenhe! Still utöfvande af riksdagsmannakallet skulle upphöra: Man har ännu i friskt minne de hån, hvarmed denna proposition möttes frår den konservativa sidan och det misstroeid: hvarmed detiemhottog: af den lHiberala. At det förra hade kunnat blifva tetmligen van mäktigt områ den frisinnade opinionen fast för enat sig att taga konungen på ordenn som man säger och dervid o terkalleligt bindeö honom, var då och är änhu vår tan ka Emellertid begagnade sig skickligt de konservativa af splittringen inom det liberäle lägret för att från början motarbeta förslaget och få detsamma ansedt såsom dödfödt, oaktadt det adopterades af både hr Richert och grefve Anckarsvärd, hvilka eg ntligen vari de som först satt rörelse i representationsfrågan och tillika understöddes af många upp: lysta liberala, som icke ville släppa det gynsamma tillfället ut händerna. Emellertid blef förslaget, endas med knapp majoritet, i konstitutionsutskottet förklaradt hvilande till nästa riksdag. På riddarhuset beledsagades det endast af ett yttrande (den 9 Juni) af hr Aug. von Hartmansdorf, hvilket här må antecknas såsom ett bevis på den likgiltighet och absolata trygghet för alla deraf befarade resultater som redan då rådde hos de konservativa. Med detta förslag, utlät sig hr v. Hartmansdorff,; förhåller det sig som mig synes så, som med ett barn, hvilket kommit till verlden emot de närmaste anhörigas önskan, hvilket skall vålla föräldrarnes ofärd och hvilketicke ens är välskapadt. Under sådana omständigheter kan man icke lyckönska förldrarne, och man vill undvika att beklaga dem, såsom vid tt dödsfall. Det är derföre jag tegat. Men för den händelse att jag ej skulle få upplefva barnets jordfästning vid nästa riksdag, vill jag nu förklara att jag instämmer i det yttrande som faddrarne på den manliga sidan — jag menar i den reservation :som konstitutionsutskottets konservativa ledamöter afgifvit.o Emellertid erfor man att i omedelbart sammanhång med det till rikets ständer afgifna förslag till representationens ombildning, Kongl. Maj:t. låtit det nya kabinettet under den 4 Maj till statsu skottet aflemna en skrifvelse med begäran om anvisände äf ett kreditiv å två millioner riksdaler banko kl be täckande af kostnaderna för de rustningar som af det dåvarande politiska förhållandet kunde påkallas: Härvid förtjenar anmärkas, att K. M:t redan under den afgångna ministören, i skrifvelse den 31 Mars, begärt nedsättandet af ett så kalladt-hemligt utskott, till ledamöter hvari ridderskapet och -adelns elektorer utsett friherrarne C. O. Palmstjerna och G.N. A. Stjerneld samt hr J. F. Ehrenstam. Vare sig nu att den gamla ministeren icke kuniat blifva ense med konungen om den proposition som i detta ömtåliga ämne borde till rikets ständer afgifvas eller af någön annan orsak, ministeren afskedades och tvenne af ridderskapet och adelns ledamöter i bemliga utskottet, nemligen hrr Stjerneld och Ehrenstam, inkallades 14 dagar derefter i det nya kabinettet, i hvilkas -ställe friherre W. F. Tersmeden och general: P. Lefren invaldes till ledamöter af utskottet. Här är icke stället att yttra sig angående de mer eller minåre hemliga, bevekelsegrunderna till -den nyssnämde propositionen. Vi vilja endastanteckna att den nye utrikes ministern: friherre Stierneld. på riddarhuset tillkännagaf; att den tvist, som varit upphof till de beklagliga händelser, hvilka föranledt den kongiga propositionen, icke egde något inflytande på Sverges ställning till de krigförande makterna, emedan hertigdömet Slesvigs införlifvande med Danmark eller med det tyska förbundet, i främsta rummet anginge de stater, Ryssland, England och Frankrike, vilka genom besvurna fördrag garanterat lanska kronan dess besittningar, och att således de förenade rikena blott i samråd med dessa makter böra taga någon del i denna frågas slutliga afgörande. Ändamålet (tillade frih.) xmed de rustningar K. M:t vore sinnad pföretaga vore endast att uppträda till försvar af de danska arfländerne, hotade af pöfvermaktens inkräktningar och lemna sitt stöd åt de pågående underhandlingarne, samt pslutligen att förekomma de vådor för nordens politiska jemvigt, hvilka kunde blifva en följd caf våra danska stamförvandters försvaganden. Detta var således början till den skandinaviska politik, för hvilken en högst betydande opinion bildat sig i landet. Vi anmärka endast sä! som ett slags egen tillfällighet, att Ryssland af hr utrikes ministern nämdes främst bland de stater, som garanterat danska kronan besittningen af Slesvig och i samråd med hviloken makt jemte Frankrike och England de ;förenade rikena borde taga någon del i dennå frågas slutliga afgörandea, såsom ock sedermera skett både genom konventionen i Malmö och det bekatita Löndonerprotokollet den 8 Maj 1852, derigenom ett slags presumtiviarfföljd blifvit reserverad åt det i Ryssland r1egerande holsteinska huset. Deremot förklarade dem nye skrigsministern hr ven Hohenausen, att på det ridderskapet och adeln icke nåtte ägas hafva blifvit tagna par surprise (7) han, utan att a ingå i detaljerna af sjelfva frågan, ville tillkännagifva, att det nu bepgärda kreditivet vore egnadt ieke endast till odemonstrationer, inom Jandeta gränsor.s Den debatt, som i öfrigt egde rum uti detta ämne på riddarhuset (den 11 Maj. 1848), är ganska betecknande. : Man kunde deraf sluta