Aftonbladet – 8 juli 1856, sida 2

blickar och ömma handtryckningar, då de vingo utför den mörka fängelsetrappan, skälfde nela hans kropp af salig förtjusning; men hvad var väl ändå denna känsla, i jemförelse med den vilda kärleksextas, outsägliga vällust och allt förtärande eld, som hågkomsten af den hemlighetsfulla, brännande kyssen på hans hand oupphörligt upptände inom honom! Hädanefter hvilka glada dagar!... hvilken kort, men af sköna minnen och ljuft hopp rikt smyckad. sefnad!... Hvilka skatter att vinna . . . hvilka ömhetsprof att. gifval..: Hvilken outsäglig källa till njutning endast uti denna tanke, att han blifvit vald af. Gabriella och att ingenting numera skulle kunna störa det poetiska och kyska förbundet emellan deras för evigt förenade själar!... Nej, hvarken afstånd, hinder, maktspråk eller död skulle kunna slita dem ifrån hvarandra! Den sömn, som följde på dessa betraktelser, var ljuf och fortsatte ädelmodigt den öfverlycklige ynglingens vakna drömmar. Då Espårance följande morgon uppvaknade och åter påminte sig huru lycklig han numera skulle bli, trodde han sig lefva för första gången — hittills hade han ju endast vegeterat! En mycket angenäm öfverraskning väntade honom, då han lemnade sitt rum; Pontis var. redan kommen, och den unge gardisten skyndade att med sin vanliga stojande, .men innerliga hjertlighet omfamna sin vän. En stund derefter anlände äfven Crillon, hvilken Gabriella låtit underrätta om Esprances hemkomst, och som ej velat dröja med att besöka sin olycklige, fånge. Aldrig hade väl en fullkomligare glädje herrskat inom någon dödligs boning än den, som denna dag uppfylde det lilla palatset vid gatan de la Cerisaie. Esperances panna strålade af sällhet och fröjd, och Pontis var