Aftonbladet – 2 juli 1856, sida 2

WW. w—— -—ÄÄ ( -— ÄÄÄ r Ö IÖ re .. --— ?2? ov Vårt hotell är endast genom ett enda hus skildt ifrån den lilla gatan de la Vanerie, och herr dEntragues kan mycket väl af dess egare utverka sig tillstånd för edra soldater att passera derigenom ... Hvad öppningen uti muren vidkommer, så skall den snart vara gjord, om också Henriette och jag skola; göra den med våra egna händer! Bravo!... Och nu är det tid att begifva sig af... Seså, dEntragues, sätt på er en glad min och se obekymrad ut... hvad fan är det värdt att hänga hufvudet!.., Jag säger visst inte att vårt förslag är utmärkt och att det skall lyckas; men något är alltid bättre än intet uti en belägenhet sådan som er, mina damer, och om det också endast befriar er från la Ramåe, så är det, tag mig tusan, en god sak nog! De begge qvinnorna störtade sig öfver den unge grefvens händer, Marie Touchet tryckte den ena och Henriette kysste den andra. Sådan var den af dEntraguerna hopsmidda planen, och vi veta redan huru den öfverkorsades af madame de Montpensiers intriger, Aftonen kom, sldaterne fördes in den hemliga vägen och alla förberedelser voro med den yttersta noggranhet vidtagna, men ingen la Ramee syntes till. De begge qvinnorna tillbragte natten under den förtärligaste ångest, och dEntragues var nära att af förtvifian förlora de få bårstrån, som han ännu hade qvar. Hvad ville allt detta säga? Icke blott att Ja Ramee ej hördes af, utan de sågo äfven hans spioner och agenter småningom försvinna från qvarteret, och detta obegripliga aflägsnande, som egentligen hade bort öfverhopa Henriette och bennes mor med glädje, ökade i stället deras förskräckelse. I hvarje: skymt af räddning spårade de endast en ny fara. Efter natten, som smekt dem med sina