Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 3

Det var väl fan!s mumlade den unge mannen och betraktade med beundran den hänförande familjetafla, som framstod för hans blickar. J ären i sanning ej klena, mina damer !x Då äran bjuder! ..., deklamerade Marie Touchet. Den stackars fadern vred sig oroligt liksom en orm på glödande kol, Jag säger minsann ingenting om att la Ramee misstror er, inföll dAuvergne efter en stunds eftertanka. Han känner edra vanor, ban! ... Guds död! mina damer, j hafven i bonom förskaffat er en farlig motståndare ! Marie Touchet höjde ögonen mot himlen; Så farlig, fortfor grefven, pvatt jag, Gud fördömme mig! ej vet någon enda möjlighet att undgå en strid med honom. Bah ! utropade dEntragues, som nu åter samlat mod, man må känna sina fiender och frukta döden huru mycket som helst, så måste man ändå en gång duka under. Ja, det förstås, dö skola vi alla förr eller senare, .men, det kan jag försäkra er, min bäste dEntragues, att ifall jag misstrodde en person, såsom la Rame med, skäl. bör misstro dessa damer, så skulle han åtminstone ej blifva min baneman. t Huru skulle ni göra i hans ställe? Joy .jag-.skulle för det första .ej gå och hämta min brud i hennes egen bostad, utan rätt och slätt genom en biljett befalla henne att komma till kapellet, der vi skulle vigas... Ja så, ni menar att hon ej skulle lyda?.,:. Åh, det blefve min ensak!.,, På detta sätt skulle jag åtminstone undgå att blifya mördad förrän efter oiftermålot. au mina älskade slägtingar ovilkorligen skulle taga lifvet af mig... Tro mig, la Kams lär nog göra som Jag!