Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 2

Nerrmännens hemhoret till Kriskenia. Gamger Rolf anlände till Kristiania söndagen dem 22 kl. 9 på aftonen. Upesgalafararne mottogos af en stor folkmassa under jubel och hurrarop. Handelsklassens och handtverkarnes sångföreningar hade infunnit sig på skeppsbryggan med sina fanor och helsade de hemkommande med sång.: Studentsamfundets styrelse gick före landstigningen ombord, för att öfverbringa till resesällskapet en inbjudning till ett välkomstmöte midsommardagen i studentlunden. Efter landstigningen begaf man sig med fanorna, hvaribland den nya af Upsala damer skänkta, i procession, ledsagad af handelsklassens och handtverkarnes sångförening till studentsamfundet, der tåget upplöstes efter ett lefve för Upsala, Lunds och Köpenhamns studenter: Välkomstfesten i Studentlunden gynnades af ett bättre väder än det man i Stockholm hade midsommarsdagen. Den öppna platsen var omgifven af nordiska fanor, vapensköldar, byster af danska, svenska och norska män o. . v. Under riksvapnet voro konungens och vicekonungens bröstbilder anbragta. Deltagarnes antal var 8—900, men det ökades, då senare på aftonen tilltride öppnades för damer. Förfriskningar af dryckesvaror voro anbragta rundt omkring i lunden. Meilanrummen mellan tal och sånger fyldes af en orkester. Kl. omkring 8 ankommo Upsalafarärne i procession. De mottogos med ett tal af cand. juris Richter, hvari han helsade dem välkomna hem och efter en humoristisk inledning yttrade: Velan, Landsmend, hjemme har Vi siddet; medens J fuldförte den store Ferd; men fra vor daglige Dont drog vor Tanke ofte ad de samme Veje som J — vi var der, vel ikke med Virkelighedens intense Skjönhed saaledes som J, men dog med den Magt, som Sympathi og Bevidstheden :om, at noget Stort og Herligt er nert, indgiver. Vi var hos Eder medens J i hint förste Möde vexlede sFlaandslag med Frenderne paa begge Sider af Öresundet; vi saa Eder, da I benkedesi Gjestehallen hos den nobleste og elskeligste af Fyrster, og vi lyttede til Kine mindeverdige Ord, som, udgangne fra hans Mund, nu lyser ind i Nordens Fremtid; vi stod med vor Tanke i Eders Midte, da J sammen med Svearne og Ynglingskaren fra Danmark slog Kreds om de hellige Minder ved Odins Houg og -Upsala-Templet, og endelig vi var der, da J paa: hine saa tit besungne Strande fornyede gamle Minder og gammel Fostbroderpagt. Ja, vi var iblandt Eder, thi vividste jo, at hvor Eders Skibskjöl vendte, der var ogsaa Nordens Fylgje med og de höje Norner. Se, for at sige Eder dette og for paa en höjtidelig Maade at bringe Eder Landsmends Velkommen tilbage til gamle Norge, har vi sögt en Lejlighed til at vexle Ord og Haandslag med Eder. Vi lengtes jo ogsaa efter af Eders egen Mund at höre Bekreftelse paa de cventyrlignende Sagn om hine skjönne Sammenkomster, som allerede have naaet os — om det: Venskab og den Inderlighed, J har mödt, om de Gledens 08 Gjestfrihedens Överflödighedshorn, J har tömt. Men vi ved ogsaa, at under al Gammen glemte J ikke den gamle Opmaning: leg Staal i Sverd og Alvor i Legen! Mangen stolt Id er bleven fostret, mangen höj Tanke har krydset Eders Sind, mangen Fremtidens Forhaabning vundet Styrke i Eders Hjerter. Og paa samme Tid som J har inddrukket fornyet Tro paa Sandheden af Ideen om et stort og enigt Norden og påa Levedygtigheden af det Forbund, som alt bestaar, ville J — saa venter vi ogsaa — fremdeles finde Troskaben mod Norden og Troskaben mod de trende Fedreland udtalt i den Vismands Ord, som indskjerpede: Elsk din Grande og din Arm vare hans, men riv ikze Gjerdet ned oy lad Ledet vere urokket : Hjemkomne Landsmand! — med Fölelse af Haab, med Fornemmelse af Stolthed — veerer hilsede og velkommen fra den Rejse, der var et Triumftog, vel ikke for Eder personligen, men for den Ide, der var dens Lösen, — for denne Ide, der, som Alt i Sandhed Stort og Sejersdygtigt begyndte men Gjenvordighed og.under Forkjetrelse, der fra at vare vogtet af en liden Falanx af modige og tro:aste Mend og baaret fremad saa godt som udelukkende paa Ungdommens Entusiasme, nu har sine dybe og vidtspredte Forgreninger gjennem alle Klasser inden Folkene — ja lige fra Tronen af ned tilden Ringeste.s Talaren slutade med ett lefve för de hemkomna kamraterna och för de minnen, som i denna stund röra dem och oss alla. Kandidaten V. B. Nicolaysen föreslog derpå en skål för nordens konungar, Osear den förste och Fredrik den sjunde, hvilken mottogs med stor entusiasm. Derefter talade professor Welhaven på Upsalafararnes vägnar. Han påminte derom, att samma ställe för fem år sedan hade varit skådeplatsen för en sammanT komst af nordens ungdom, men hvilken utveckling hade icke den sak, som var dessa mötens föremål, sedan dess vunnit! Hur hade icke tanken om enhet mellan nordens folk efterhand trängt igenom: och mognat i sinnena. Talaren gaf en skildring af den nu slutade färden, som från början till slut varit herrlig och liknat en skön saga, en dröm, men en sann dröm; ty hvart man kom på denna färd stod det klart för alla, att man satte foten på nordisk grund, att man befann sig bland fränder och kära vänner. Detta medvetande skulle genom deltagarne planteras omkring i de norska bygderna ända till de aflägsnaste dalar och år ifrån år växa till och bära frukt. Han slutade med ett lefve för nordens enhet. Studenten Gjertsen öfverlemnade derefter med några vackra ord fanan till Kristiania studenter, på hvilkas vägnar den mottogs af adjunkten Thaasen, som. dervid höll följande tal: Vi hilse dig nu her, i Ver egen Hjemstavn, du fremtidige Samlingsmerke för norske Studenter! du dyröbare Gave af svenske Kvinder! du skjönne Tegn iblandt os paa den frivillige Pagt, som mu knyttes alt fastere og inderligere mellem Nordens Stammer: Deilige ere de vel altid for norske Öjne, de unge Farver, som du ber, og glade slaa altid vore Hjerter ved Synet af dem; men dobbelt dejlige ere de dog i dig, dobbelt glade slaa vore Hjerter, idet vise dem i dig, och fra nu af overalt, hvor vi se dem. Thi, Normend! her häve svenske Kvinder i et Arbejde udfört med Kjerlighed, med -deltagende 0g