Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 2

— ARR Oeh jag gör ett slag i galleriet. sMen kom ihåg att jag väntar er, sire.s Åh, det glömmer jag minsann inte bort. Och ni svär att ej gå utl Det ligger ju i mitt eget intresse att lyda er, Gabriella! svarade konungen melankoliskt och tryckte den unga qvinnan hårdt emotsitt hjerta, medan ministern flegmatiskt ordnade lack och sigill. Henrik upplyftade dörrförhänget. Den vakthafvande pagen stampade genast, enligt .vatian, med foten i golfvet för -att om konungens ankomst underrätta gardeskaptenen, com vid denna signal genast ropade: Konungen, mine herrar, konungen! Henrik visade sig; hans läppar logo, hans panna strålade och hans ögon blixtrade af lädje och lycka, liksom om han vunnit en lysande seger. Med ädel hållning och majestätisk värdighet närmade han sig de församlade-hofmönnen, hvilkas antal betydligt ökats och som snart omringade honom med vördnadsfull förtrolighet. Gabriellas ögon följde monarken. Hon såg ho-om nalkas de picardiska ädlingarne, hvilkas underdånighet Sully nyss förkunnat, och hon hörde den ene af dem i sitt och sina vänners namn helsa den höge herrskaren med ett tal, som Henrik genast besvarade med några ord, fulla af glömska och försonlighet. et var en rörande scen, glädje och tacksamhet lästes på alla ansigten, och Gabriellas tårdränkta, men kärleksfulla blickar bevakade på afstånd monarkens: alla rörelser. Sully hade emellertid förseglat ordern, och han närmade sig nu markisinnan, hvars uppmärksamhet för några sekunder stördes, men knäppt bade hon emottagit: papperet förrän hem återvände till sitt observatorium. Adelsmännen tackade konungen med sänkta pannor