Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 2

oehfböjda knän, och församlingen gaf genom ett högljudt sorl sin beundran och erkänsla tillkänna. Aldrig hade Henrik IV varit mera älskad än i detta ögonblick! Hastigt genljöd ett skri i salen, och im uti galleriet störtade en munk med utsträckta ar. mar och sönderrifna kläder. Gifven akt!... gifven akt!... ropade ex hemsk och olycksbådande röst, han är härta Broder Robert ! utbrast Gabriella och hen nes ögon sökte girigt Henrik. Men konunför hade böjt sig ned, för att upplyfta de näböjande, och öfver hans hufvud såg hon en knif blixtra. Det var en blek och dyster yngling, som hotande höll den i sin hand. Ett sönderslitande skri framträngde ur den unga qvinnans bröst. Hon hade uti mördaren igenkänt originalet till den af genovefainerbrodern modellerade gipsbilden. Det var verkligen Jean Chåtel, hvilken begagnat den allmänna rörelsen, för att smyga sig in bland de picardiske ädlingarne. ans hugg hade träffat, men ej konungens strupe, åt hvilken det var måttadt, utan ett stycke högre upp, tätt intill munnen. Sårad och förvirrad reste sig Henrik, och hans matta blick öfverfor frågande den bleka massan, hvilken; isad af fasa vid åsynen af hans strömmande blod, genom ett doft hot gaf sin sorg och förtviflan tillkänna. Gabriella föll sanslös till golfvet. Mördaren ville begagna den allmänna uppståndelsen för att fly, men brodern Robert fattade honom häftigt om halsen; upplyftade konom med kraftfoll arm och slungade honom utan medlidande in bland ädlingarne och gardisterna, hvilka alla redan dragit sina värjor. t Akten ef ätt döda höngms; sade munken mod MR gruflika röst, han måste tala.