Aftonbladet – 28 juni 1856, sida 3

Mod, sire, mod! sade han högt. Ers msajestät får ej-låta,förtviflan taga öfverhandeni Nej! utropade den; bedröfvade Henrik, det tänker jag inte heller göra... jag har redan fattat mitt beslut ! Verkligen!, inföll Rosny med oförstäld glädje. Ja, jag skall genast gå till markisinnan och jag skall säga henne allt det som tynger på min själ.n För Guds skull, sire, utsätt ej den kungliga värdigheten för ett dylikt nederlag . .. Det gör ingenting att jag har misslyckats ...-inte heller att herr de Crillon här gjort det. .. Håll!... håll, utropade i detta ögonblick den tappre chevalieren, som häftigt instörtade i kabinettet. Hvem säger väl att Crillon har misslyckats... tvärtom,-segern är vårlb Vid åsynen af chevalieren kunde konungen ej längre beherrska sig: Utom sig af glädje, omfamnade han sin välkomne ambassadör, som med ett segerrikt leende betraktade den slagne-Rosny: Ministern bet sig i läppen. Säg, min Crillon, stannar hon? ... Stannar hon ? frågade Henrik med en rörelse omöjlig att beskrifva, t Hon gör ännu mera, sire, hon kommer hit ! Verkligen ! utropade konungen nästan vansinnig af glädje. Först, låtom oss gå emot henne! ... Kom Crillon, kom Rosny ! Af nåd, sire, betänk er! utbrast hugenotten, fattande monarkens ena hand. Annu en sekund,sire, inföll Crillon och qvarhöll honom med den andra. Inom några minuter är markisinnan de Monceaux här... Ni hör att jag samvetsgrant utfört ert uppdrag, eller hur? . Ja, ja, min Crillon. Näväl sire, gör nu ni också någonting för mig... , . pe