Aftonbladet – 28 juni 1856, sida 2

i allmänhet ingen egen jurisdiktion, utan hafva densamma gemensam med grefskapet. Den inom engelska folket lefvande kommunalanda har först på en annan jord utpräglat sig i bestämda, ändamålsenliga former. Sådana af ren anglosaxsisk halt finner man först i Amerika, till hvars kommunalväsende vi nu öfvergå. I Nordamerikas Förenta Stater är kommunalinrättningen icke organiserad på samma sätt inom unionens al a delar. Det är emellertid lätt att igenkänha ungefär samma principer inom alla de olika staterna. Dessa principer ha inom Nya England erhållit den största utveckling; dess kommunalinrättningar äro de äldsta och bilda ett fullständigt och regelbundet helt, hvarföre en blick på dessa gifver ett temligen klart begrepp om det amerikanska kommunalväsendet i allmänhet. Hvad man i Frankrike kallar kommun (laCommune) — ett ord, som gifvit alla härmed sammanhängande inrättningar sitt namn — motsvaras i Nya England af township, som likväl vanligen är folkrikare (2—3000 personer) än den franska kommunen. Likasom all statsmakt i Amerika utgår från folket, så ock all kommunalmyndighet, men på ett vida omedelbarare sätt. Kommunalförsamlingen (townmeeting) väljer alla embetsmän. Bland dessa äro de sg. k. selectmen de förnämligaste; de upprätta vallistorna och verkställa i allmänhet folkets beslut. Men derjemte utses af kommunalförsamlingen en mängd särskilta embetsmän för beskattningen, polisen, fattigvården, skolväsendet m. ro. Dessa embetsmän åtnjuta vanligen icke några bestämda löner, utan hvar och en af deras embetsåtgärder har sin taxa, och deras arfvoden stå således i förhållande till hvad de verkligen uträtta. — Statslifvet har i Amerika utgått ur kommunerna. Dessa ha icke erhållit sin makt af staten, utan de ha deremot åt den senare afstått en del af sitt oberoende. Då Englands konungar erhöllo sina suveränitetsrättigheter, ihneburo dessa endast den centrala makten. Kommunen lemnades i det skick, hvaruti man fann desamma. England regerade fordom öfver det hela af kolonierna; men folket styrde äfven då sina kommunala angelägenheter. Kommunerna äro ej heller för närvarande underkastade statens makt i annat än i de sociala, för alla statsborgare gemensamma intressena. I allt hvad som endast rör dem sjelfva utgöra de fullkomligt oberoende samhällen. Men sina allmänna medborgerliga plikter måste de fullgöra. Behöfver staten penningar, så kan detta ej af kommunerna vägras; vill den organisera undervisningsväsendet efter en och samma plan i hela landet, så äro kommunerna förbundna att inrätta skolorna så, som lagen vill ha dem in-. rättade. Men i afseende på utförandet häraf, likasom i afseende på skatternas fördelning, handlar kommunen helt och bållet efter eget godtfinnande. Under det i Frankrike statens uppbördsmän upptäga kommunalskatterna, så är det i Amerika alldeles tvärtom: här upptagas de allmänna skattebidragen af kommunens uppbördsmän. På ena stället lånar centralregeringen åt kommunen sina agenter; på det andra kommunen sina åt regeringen. Emellan kommunen och staten finnes visserligen 1 Amerika en slags intermediär organisation, det så kallade grefskapet (county); men detta har egentligen icke någon politisk tillvaro. Det har till föremål endast administrativa intressen. Det utgör den första juridiska instansen. Det finnes ingen församling, som direkt eller indirekt representerar grefskapet. Dess myndighet är vanligen uppdragen åt ett visst antal embetsmän, utsedda af statens guvernör, sedan han inhämtat sitt råds mening. I de flesta amerikanska författningar skönjes en .dubbel tendens, att dela verkställande makten och att koncentrera den lagstiftande. I Förenta Staterna utgör sålunda kommuÅnalförfattningen, så i historiskt som i politiskt Å hänseende, roten till statslifvet och den säkraste bargen för de särskilta staternas bestånd. ÅDet kommunala lifvet har der jemt fortgått i Toafbruten utveckling. I Europas stater dereI mot, af hvilka vi nu skola taga en och annan -1i betraktande, har detta i allmänhet ingalunda varit fallet; hvarföre ock deras kommunalför fattningar vanligen befinnas mindre ända målsenliga och mera uppblandade med byråkratiska elementer. (Se vidare Tocquevilles verk om demokratien i Amerika, äfven på svenska öfversatt, samt Siljeströms arbete om amerikanska skolväsendet.) Belgiska Nederländerna ha af ålder haft en mycket utvecklad kommunalförfattning. Den låg väl nere under spanska och österrikiska herraväldet, men upplifvades åter genom franI ska revolutionen, och i, belgiska grundlagen Jaf den 25 Febr. 1831 är kommunalfriheten I fullständigt erkänd, hvarefter de nu gällande -I kommunallagarne blifvit utarbetade i samma Janda. Kommunerna i Belgien omfatta utan -låtskilnad så väl städer som landtdistrikter. I hvarje kommun är makten nedlagd hos en magistrat, bestående af en borgmästare och 2 till 4 rådmän samt ett samfundsråd af 7 till 31 ledamöter. Borgmästaren och rådmännen utnämnas på 6 år af konungen bland rådets ledamöter. Borgmästaren kan likväl utses äfven utom rådet. Samfundsrådet åter väljes genom direkta val af kommunens -valberätti gade invånare. För valrätt fordras att vara fullmyndig, belgisk statsborgare, bofast inom kommunen, samt erläggande en direkt skat från 15 till 100 francs. För valbarhet for dras detsamma, utom att åldern här är för höjd till 23 år och ingen census är nödig FP mt FR AR wu