Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 2

inder det att 35 millioner brittiska får afsasta minst samma qvantitet ull och 360 milioner kilogrammer kött. Man kan lätt förutse, säger författaren, att detta resultat skall visa sig ännu. fördelktigare, när talet blir om England ensamt. England föder två får pr kectare, under det medeltalet för Frankrike utgör endast två redjedels; och då afkastningen af de engelska fåren dessutom är dubbelt så stor som af le franska, följer deraf; att i medeltal afkastningen af ett engelskt-scbäferi är sex gånger så stor som af ett franskt. Hvad som här blifvit sagdtom de franska fårkreaturen gäller lika mycket om den franska horfiboskapen, som bildar en skarp motsats till Englands kolossala, stallfordrade gödboskap. Frankrike eger 10 millioner stycken hornboskap ; England och Wales 5 millioner, Skottlarid 1 million och Irland 2 millioner; men i afseeride på afvelns beskaffenbet, ändamålet med deras uppfödande och de erhållna resultaterna bilda dessa djur den fullkomligaste motsats till hvarandra. Boskapen är nyttig för menniskan förnämligast på fyrahanda sätt — nemligen genom sitt arbete, då den begagnas såsom dragare, genom sin mjölk, sitt kött och sin spillning. Den franske oxer får arbeta för sitt uppehälle; den engelske lefver och dör i sitt otium cum dignitate af hö och oljekakor. Med andra ord, det första, hvartill detta djur användes i Frankrike, är landtbruksarbete, som derför verkställes långsamt och dyrt. Å andra sidan är afkastningen af de engelska mejerierna oberäkneligt större än af de franska, så väl till myckenhet som värde; orsaken dertill anser mr de Lavergne till en betydlig del ligga i det lika mycket i Frankrike som på den öfriga kontinenten gängse bruket att uppföda kalfvar för slagt, hvilket föga eger rum i England, der man betraktar kalfkött som det sämsta och minst födande slaget af kött. Konsumtionen af mjölk under ella former, säger författaren, är ofantlig bland engelsmännen. Deras vanor äro i detta hänseende desamma som i fordna tider. Cesar sade om dem redan på sin tid: lacte et carne vivunt. De bruka icke tillaga sin mat med ister och olja, såsom de fleste fransmän göra, utan använda smör vid all matlagning; derjemte förekommer alltid ost vid deras förnämsta måltider. Mängden af smör och ost, som produceras på de frittiake öarne, gränsar till det otroliga. Cheshire ensamt tillverkar ost för ett värde af en million pund sterling, eller aderton millioner rdr rmt. Icke nöjda med hvad deras egna mejerier gifva, importera engelsmännen äfven smör och ost från utlandet; och denna omständighet förklarar orsaken, hvarföre priset på mjölk i allmänhet är högre hos dem än i Frankrike. Under det våra producenter erhålla högst tio centimer pr litre (9 å 10 skilling pr kanna) för sin mjölk, erhålla de engelska tjugo centimer. Mjölkafkastningen af de engelska korna kan uppskattas till tre milliarder (tre tusen millioner) litres, hvaraf en milliard åtgår till föda åt kalfvarne, och två användas till uppehälle åt menniskan. Detta gör i medeltal ett tusen litres (382 kannor) på hvarje ko. Frankrikes mjölkproduktion är sannolikt högst två milliarder, eller femhundra litres på hvarje, hvaraf minst hälften konsumeras af kalfvarne. Således, under det fransmännen hafva endast en milliard litres att sälja för mensklig förbrukning, hafva engelsmännen två, och då. de, i följd af deras stora fabriksbefolkning, erhålla dubbelt så högt pris för sin mjölk som vi få, så följer deraf, att mejeriafkastningen i England är värd fyra gånger så mycket som den är i Frankrike. De två ländernas produktion skulle alltså på följande sätt kunna framställas: Frankrike, 1 milliard litres efter 10 centimer — 100 millioner francs. Britiska öarne, 2 milliarder litres, efter 20 centimer — 400 millioner francs. Det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att djur, som varit använda att gå för plogen och sedermera efter flera års strängt arbete insättas på gödning, blifva mindre goda slagtkreatur än Te i motsatt fall hade blifvit, oeh mr de Lavergne förklarar rent ut; att hornboskapens användande till arbete, detta må Inu vara nödvändigt eller ej, medför en förlust, i stället för att vara till vinste. Detta är då emellertid en förlust som drabbar nästan hvarje fransk bonde, som har ett par oxar I för sin plog. Hvilket märkligt inflytande I dessa olika förfaringssätt hafva på myckenheten och värdet af det slagtade köttet, ådagalägger författaren i nedanstående jemförelse, som vi ej kunna afhålla oss från att ordagrant anföra. Jemför man sinsemellan resultaterna af dessa båda olika systemer, så kunna de sålunda sammanfattas: I Frankrike utgör antalet af årligen slagtad boskap fyra millioner st., gifvande i afkastning Tyra hundra millioner kilogrammer kött, hvilket gör hundra kilogrammer af hvarje slagtadt kreatur. Offieiella uppgifter antaga det till endast tre millioner. På de britiska öarne utgör antalet årligen slagtad boskap två millioner st., gifvande ett totalbelopp at femhundra millioner kilogrammer kött, eller i medeltal två hundra femtio kilogrammer. Sålunda afkastar den engelska landthushållningen, med åtta millioner st. boskapskreatur och trettio millioner hectarer jord, femhundra millioner kilogrammer oxkött, under det Frankrike, med tre millioner st. och femtiotre millioner hectarer, producerar inalles endast fyra hundra millioner kilogrammer. Detta missförhållande finner sin fullkom