Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 2

spion till Paris. La Ramde, hennes förklarade gunstling, hade erhållit denna ansvarsfulla post, och vi bafva redan sett att han ej uraktlåtit att begagna sig af sin ansenliga makt för att tillika vaka öfver sina egna små intressen. Huru han ledt dem veta vi, äfvensom att hans enskilta planer nu ändtligen närmade sig sin upplösning. Också hans enväldiga herrskarinnas politiska intressen Voro nära att uppnå kulminationspunkten. La Ramåe hade således inträdt uti hotellet genom lilla porten, till hvilken han hade nyckeln, och som genom en hemlig gång förde till. det närliggande huset och förband det, utan att någon visste det, med hertiginnans generalqvarter. Under detta arglistighetens och snarornas tidehvarf var det en antagen sed hos stora konspiratörer att, så mycket som möjligt var, inköpa de hus hvilka lågo omkring deras eget. De försäkrade si derigenom om tillräckligt många hemliga dörrar för att emottaga och utsläppa de invigde, i händelse af förräderi och allarm. Madame de Montpensier hade naturligtvis icke försummat att begagna sig af detta intressanta försigtighetsmått. La Ramee hade återvändt hem, för att hvila sig och samla sina tankar. Det var hans afsigt att, så snart han blifvit gift med Henriette, genast resa till hertiginnan, presentera sin unga hustru för henne och derefter anhålla om afsked. Jag skall någon tid begrafva min lycka uti en enslighet, så djup att ingenting skall kunna störa den,, mumlade han. Sedan, när Henriettes vilda otålighet och ärelystna instinkter åter vakna, när min galna passion blifvit stäfjad och min yrsel försvunnit, då skola vi återvända hit, jag botad, hon tämjd! Den olycklige hade glömt att i sina beräkningar medtaga ödet, ty det är ju så de då