Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 3

visste hvad hon är öm, smekande och varm emot dem .,. ibland räcker hon dera sina rosenläppar att kyssa, och då gripes jag af ett oemotståndligt begär att mörda både henne och mig... Ja, min fru, ni bar rätt; en vanlig menniska hade hundra gånger blifvit galen utaf dessa gräsliga marter... men jag är lugn, jag vet hvad som förestår mig, och jag förklarar er härmed högt och tydligt mitt oryggliga beslut... Jag skall dricka denna fördömda kärleks gift ända tills jag rusig nedfaller död... ingenting kan numera hejda mig... Gif mig er dotter, min fru,... jag har betalt henne nog dyrt för att få henne... hon måste blifva min ! De begge qvinnorna studsade förfärade vid detta vulkaniska bjertas vilda utbrott. Åh, tveken ejl återtog la Ramåee hånande, det lönar i sanning icke mödan... J hafven hört hvad jag sagt, och mina ord böra klart nog hafva bevisat er, att jag, beredd på er vägran, ej ämnar skona någonting för att vinna mitt utstakade mål... Tro mig,... Jag skall ej göra Henriette olycklig, och om hon ändå skulle blifva det... så för väl hon lof att böja sig under sitt öde, liksom jag fått böja mig under mitt! ... J ären förskräckta för det ansigte jag i dag visat er? ...Men lugnen er, mina damer, jag skall återtaga min fordna mask... likt ett vackert smink, skall jag utbreda . lyckans leende öfver det rysliga kräftsår, som ett ögonblick blottat sig för edra ögon... Höertiginnan de Montpensiers skyddsling skall snart förvandlas till en aktningsvärd husfader, endast arbetande på sin nya familjs lycka och ära... Tveken ej, ty min vilja måste ake... tveken ej, eller jag tror mig hafva gissat edra förslager på konungenl! Och om ni gissat rätt! utropade Hen