Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 3

088... Ack, det var sant! Jag önskar äfven blifva tillsagd, när det anländer något bud från min son. . Grefven förstod att man afskedade honom och gick tigande ut. Men knapt hade han aflägsnat sig, förrän Marie Touchets säkerhet försvann. Blixtsnabbt rusade hon till dörrarne för att se efter om någon lyssnade utanför, och så snart hon öfvertygat sig, att ingen kunde höra dem, återvände hon häftigt till dotterns hufvudgärd. Jag hoppas att du ej låtit narra dig af det, som jag inbillat din far, sade hon kort. Henriette betraktade henne frågande. Du måste väl ha tillräckligt mycket förj stånd för att inse, att brefvet ej kommer ifrån Gabriella dEstres?, fortfor modren. Från hvem annars ? mumlade Henriette. Detta bref är förfärligt, min fröken. Jag vet det, min mor. I Det kommer från någon dödlig fiende... j det utlofvar en okuflig hämd... och det för; kunnar en osynlig spion, hvilken lefver miåt I ibland oss och som känner edra hemligaste tankar. I Min Gud! i Finnes det ej någon, som till den grad hatar dig? ... Tänk efter... genomgå i ditt : minne det förflutna . . . brottet har redan tryckt , sin stämpel deruppå. i Min morl Tänk efter, säger jag ! : Henriette sänkte hufvudet, en konvulsivisk darrning skakade hennes lemmar, och hennes stirrande blickar utvisade tydligt att det omutliga samvetetet skoningslöst framkallade blodiga vålnader, hvilka långsamt och hotande tågade förbi henne. Nå väl!... skall jag hjelpa dig?... den särade ynglingen? Nej, nej, han är alltför ädelmodig att hafva