Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 3

frågas framställande, men advokatfiskal Björkman ansåg den deremot ej Köra till. saken; emedan här vore fråga om hvad hr Bennich sagt och åtgjort, men icke om baron Falkenbergs törhållande. Hr Fryckman ansåg nödvändigt att få utrönt häru ba? ron Falkenbergs håndlingssätt varit, emedan det var just detta man velat misstyda, hvarpå hr Björkman åberopade sig på hofrättens skrifvelse till rådhusrätten om hvad som borde undersökas. Efter öfverlåggning förklärade också rätten, att denna fråga ej fick till Edner framställas. Emellertid uppgaf hon på en annan fråga, angående samtalet med hr Benich, att hon till honom yttrat, att baron Falkenberg då han var å vakt reqvirerat åtskilligt, hvarför han ibland blifvit skyldig, och att han äfven glömt att uppgifva allt hvad han å värdshuset intagit; men att han undandragit sig det med afsigt, det hade hon aldrig sagt. ; Hr BennicK framstälde nu åtskilliga frågor till vittnets besvarande, hvarvid mamsell Edner, såsom ofta är fallet med vittnen, som äro ovana vid rättegångsförhandlingar, svarade obestämdt, liksom om hon ej rätt uppfattat frågornas innehåll och mening; men sedan de för henne åtskilige gånger blifvit upprepade och tydliggjorda, stannade hoå vid följande förklaringar: i fråga om icke hr Bennich börjat sina frågor till henne på värdshuset med den huruvida eh ung militär (icke adelsman, söm hon förut uppgifvit) begått under loppet af vintern det bedrägeriet, att dag efter dag ha intagit förtäring och bortgätt utan att ha ärligt uppgifvit hvad han förtärt, så att hon kommit på balans, svarade hon ja, dock med vidhbållande, att hr Bennich sagt en ung adelsman, och icke en ung militär; vidare hade hr Bennich frågat henne om hon af hr Wester blifvit hotad och fått förebråelser med anledning af balansen; om bon tillsagt. tjenstefolket att vara uppmärksamt på gästerna för att få reda på hvem det var, som bortgick utan att göra riktiga uppgifter, ehuru hon nu ej kunde erinra sig om hr Bennichs fråga i detta afseende varit rätt så utförlig; vidare hade hf Bennich frågat om icke Edner derigenom fått reda på ati det var Falkenberg, och skrifvit ett bref till honom men lemnat det till honom sjelf, samt om hon icke fått penningarne först dagen efter sedan hon lemnat brefvet. Derefter öfvergick hr Bennieh nu inför rätten till frågor om hvad vittnet svarat honom på förenämde å värdshuset, framstälda spörjsmål. .På den första, om en adelsman under loppet af vintern dag efter dag etc., uppgaf hön sig i början ha svårät nej, men medgaf sedan, att detkunde väl hända, att hon svarat, att visst bar någon blifvit skyldig; hon hade emellertid svarat undvikande. På den andra, om hon af husbonden blifvit hotad, hade hon svarat, att hon ej behöfde taga emot några förebråelser, ty det var min egen sak att taga reda på hvem som ådragit mig balansen.. På den tredje, om hon tillsagt tjenstefolket att våra uppmärksamt på gästerna, förklarade hon att det kunde bända att hon svarat ja, men minnes det numera ej. På den fjerde, om hon skrifvit ett bref, hade hon svarat, att hon väl skrifvit ett bref, men, då hon i skänkrummet träffade honom ensåm, muntligen tillsagt honom om saken, hvarpå hon fått liqvid genast. Vidare frågade hr Bennich Edner, om hon ej tillagt, att baron Falkenberg bett Henne hålla saken tyst, och att hon derföre ej ville något säga? Detta förklarade hon ätt hön sagt till underståthållaren, men minnes ej att hon sagt det till hr Bennich. Vidare frågade svaranden, om vittnet ej nekat uppgifva summan af den balans baron Falkenberg skulle ha åsamkat henne, och härpå svarade hon, att krigsfiskalen frågat henne från en till många riksdaler, men att Hon vägrat derom lemna upplysning: Nu öfvergick hr Bennich till åtskilliga andra frågor: om icke Edner sjelf redan vid jultiden till flere personer och vid olika tillfällen berättat och beklagat sig öfver, att hon af baron Falkenberg blifvit bedragen på det sätt, sem här är i fråga? hvarpå Hon svarade, att hon för en person omtalat, att han blifvit henne skyldig, men ej sagt, att han bedragit henne; om hon ej för flere personer beskrifvit huru det tillgoth, att Falkenberg blifvit henne skyldig? hvarpå oa först svarade nej, men sedan, då br Bennich på hennes fråga, till hvem hon skulle gjort sådana berättelser, uppgaf åtskilliga namn, ändrade hon sig sålunda, att hon nu ej minnes, om hon gjort någon sådan berättelse, ehuru det kan vara möjligt, och till sist förklarar hon, att hon för en person hvars namn hon uppgaf, men som ej var bland dem hr Bennich nämt, berättat förhållandet; om hon uppgifvit för desse personer, att hon genom tjenstfolket fått veta hvem som icke gjorde riktiga uppgifter? hvilket hon ej kunde erinra sig; om det icke ofta på värdshuset var tal om saken, så att än den och än den vid olika tillfällen frågade derom? hvartill hon jakade; om hon af värdshusvärden fått tillsägelse, att om den saken finge ej vidare talas? hvarpå hon förklarade, att hon sjelf afbröt vidare frågor genom att undandraga sig att svara derpå; om icke löjtnant Ekman frågat henne om saken? hvarå hon svarat, att det var ingenting, blott en halfbutelj porter; om hon icke dagen efter berättat saken för ett par personei och dervid tillagt: löjtnänt Ekman efterfrågade det i går, men jag ville ej säga sanningen för honom? hvilket hon förklarade sig ej minnas; om icke baron Falkenerg några dagar efter. hr Bennichs besök infunnit sig å värdshuset och för henne omtalat, att krigsfiskalen varit hos hans chef? hvilket -hon örnekade, under förklaring, att det var hon som för aronen berättat, att krigsfiskalen varit hos henne, och att hon med anledning deraf frågat om det skulle bli rättegång af saken, hvarpå baron Falkenberg svarat, att det kunde väl hända; om hon sagt ill officerarne, att brefvet, som hon lemnade baron Falkenberg, varit en räkning på till vakten gjorda reqvisitioner, och. att blott i kanten deraf stått anecknad en halfbutelj porter såsom förglömd vid ippgiften på intagen förtäring? hvartill Edner jasade; hvarföre hon till officerarne gaf ett så uppenbart sanningslöst svar? hvarpå hon förklarade, att on ansåg sig: ieke skyldig lemna alla, som kommdö ch frågade, noggranna upplysningar; om hon yttrat, utt baron Falkenberg med uppsåt och af oredlighet ökt undandraga sig betalningen; eller att han necat betala? hHvårtill hon nekade, men då hr Benich frågade, om hon icke sågt, att det vore nedrigt m han ville bedraga mig, som är en tjenare? :så örklarade hon att hon. väl kunde ha fält ett sålaat yitrande, men i den mening, att hon sjelf icke ;efarat det baron Falkenberg skulle bedraga henne. (Forts. följer ) — — Förre sergeanten vid lifgardet till häst C. Almoch, hvilken en längre tid varit häktad och tilltaad för att han skall hafva hypotiserat ett dokument ned falsk namnteckning, har, sedan han icke kunat till ansvar fällas, blifvit stäld å fri fot. — Vindragaren Anders, Forssell, boende i huset 1:09 8 vid. Köpmangatan, var i dag inkallad till polisörhör, derföre att han på det mest svära sätt under örevändning af aga misshandiat sin 14-åriga brorslotter, emedan hon skall hafva gjort sig skyldig ill snatteri. Anledningen till agan hade härledt sig eraf att flickan skulle hafva tillgripit pengar, men .et upplystes-äfven att Forssells egen 9-årige son rkänt sig hbafva tillgripit och förskingrat de pen