Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 3

ror ? utropade Henriette med ett föraktligt leende. Småsaker, hvilka endast kunna förskräcka fega hjertan, men icke -migt... Ni säger att den mean jag älskar ej är fri?... Det är sant... men hvarför är han: det ej? Derför att en annan qvinna med våld fasthåller honom . .. derför att en annan qvinna uteslutande lagt beslag på alla hans tankar! Dock det gör ingenting, tro. mig, min far, han är detta oaktadt icke ointaglig..: tvärtom!:.: Ni talade äfven om rivaler?... AK, Herr grefve, det är ju Jöjligt! .. Mina personliga företräden må vara huru små som helst, så vågar jag ändå oförskräckt träda inom skranket med min oförskämda medtäflarinna. Det är blott genom -jemförelser, som vi fruntimmer kunna vinna någonting, och det var dem jag höll på att uppväcka, när ni så obehagligt afbröt mig... Jag ville försöka om j snillet, djerfheten och påssionen, understödda af några fysiska fördelar, skulle kunna besegra enfalden, svårmodet och skenheligheten, underhjelpte af ett slags skönhet, som några kalla blond, andra englalik och jag rätt och slätt fadd!... Ja, herr grefve, jag var ett ögonblick nära, mycket nära att skörda lagern; med stora steg inkräktade jag den plats min afskyvärda motståndarinna så skamfullt tillskansat sig, redan började min fiende att draga sig tillbaka, då ni, min bundsförvandt, förrädiskt vände er eld emot mig och derigenom tvingade mig sjelf till återtåg... ha, ha, ha!... Och ni vågar anklaga mig för brist på öfverläggning och beräkning ... Jag måste i sanning skratta. Dessa ord påminna mig om egentliga föremålet för detta samtal, inföll fadern med rynkade ögonbryn. Jag är skyldig er en förklaring, min fröken, och jag skall gifva er den, ehuru ni borde veta, att grefve dEntragues aldrig handlar utan skäl... Jag hade