Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 2

Hvem har berättat er det? En .person, som var mycket väl underrättad . . . Det fins endast en enda som visste det... Då är det han, inföll Gabriella, som ej för någonting iverlden hade velat erkänna attihon sjelf spionerat. SEn ung man... är det ej så?, frågade konungen med illa dold vrede. Låtom oss antaga att det är en ung man, afbröt Gabriella, angelägen om att afskära alla besvärliga förklaringar. Hvilket afskyvärdt förräderil utropade konungen. Nej, sire, det är ni som har handlat förrädiskt och ingen annan! Det är ni som har krossat min själ och splittrat mina förhoppningar. Åh, ni har ej blott bedragit mig, ni bar också förstört mitt lifs ro och mitt samvetes lugn! Huru! utbrast konungen sorgset, ert samvetes lugn ? ; Ja, sire!l Nödsakad att gömma er för att kunna bedraga mig, irrar ni om nätterna, ensåra och utan skydd, omkring på Paris vator... detta dystra Paris, inom hvars murar så många fiender önska er ofird och så många mördare hvässa sina dolkar!... Ert lif är i fara, sire, derför att ni vill undgå min vaksamhet... derför att jag fins, kan den förste tjuf, som vill stjäla er börs, öppna ert hjerta, detta ädla hjerta, genom hvilket hela Frankrike andas! Nu kunde Gabriella ej längre bekämpa sin tårar framstörtade ur henneg ögon, och snyltningar söndersleto hennes bröst; nästan döende ar sorg, lutade kon sitt feberheta hufvud mot de miuka soffdynorna. Den uslingen, mumlade konungen, jag igenkänner bans egna ord... Gabriella...