Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 2

OM adlRVI UC Blatstallsliga IHagdd, ar ach mständigheten, huruvida han infallit i lanlet såsom en röfvare eller om han blifvit allad till hjelp -och tagen i tjenst af någotlera af de uti inbördes krig sig befinnande artierna. Det är nu fullkomligt ådagalagdt; tt detta senare är förhållandet. I afseende på detta faktum öfverensstämmer Vigils anökan om erkännande med den protest som plifvit afgifven utaf den störtade regeringens ändebud, Marcoletas; blott deri afvika-naurligtvis de båda sändebudens uppgifter från varandra, att hvar och en å sin sida kallar notståndarens vänner för rebeller. Hvilkendera f dem båda som har rätt, rörer icke utlandet, så nart den grundsatsen tages till utgångspunkt, utt hvarje faktiskt bestående regering måste rkännas — en grundsats, som ingen stat mer ögljudt proklamerat än England. Härvarande aabinett skall alltså icke erkänna den RivasWalkerska regeringen, emedan hon icke finner ;ehag för dess ögon, men det skall icke kunna ridtaga några direkta steg mot erkännandet från Förenta Staternas sida, Men indirekt har det : edan sedån längre tid tillbaka arbetat emot Walker, genom att icke blott uppmuntra Cota-Rica till krig, utan äfven bemödat sig att ringa till stånd ett allmänt förbund emellan la Central: Amerikas stater emot Walker. ställningen är högeligen kritisk, och det är nöjligt att redan i detta ögonblick en samnandrabbning egt rum. De utanför Greyown (eller San Juan) stationerade engelska crigsskeppen hafva för några veckor sedan uphållit ett nordamerikanskt ångfartyg, som ade gods och passagerare (rekryter för Walser) ombord. Kaptenen måste foga sig i om-: tändigheterna, emedan intet nordamerikanskt örlogsfartyg befann sig på stället. Sedan dess ra flera svåra fregatter blifvit beordrade till Mexikanska viken, med befallning att ofta visa sig utanför Greytown, och en örlogssloop är der stationerad, Samtidigt har en oetydlig engelsk eskader afgått till-dessa farvatten. Freden hänger i sjelfva verket på en ytterst skör tråd, och man skulle med afsigt söra sig blind, om man icke insåge att den engelska regeringen söker en brytning (2). Allmänheten fortlefver dock ännu alltjemt i Jen gamla likgiltigheten, och i parlamentet na Baillie och Bulwer låtit förmå sig att ånyo ippsk uta sina redan för längre tid sedan tillkännagifna motioner. I Donaufurstendömena blir härfvan med hvarje dag alltmer intrasslad. Lord Palmerston förklarar den 2 Juni i parlamentet, ätt kongressen icke meddelat några instruktioner för de fullmäktige. I pariserprotokollet af d. 3 April står mellertid att läsa, att baron Bourqueney, såsom referent för en för ändamålet nedsatt kommission, uppläst ett förslag till gemensamma instruktioner, att kongressen diskuterat och med några förändringar antagit detsamma, och att det blifvit protokollet bifogadt, hvilket, såsom hvar man kan se, icke är sannt. Man måste alltså efteråt ha träffat ett annat aftal, och den kommission, som en gång skall sammanträda i Bucharest, skall icke handla efter en gernensam plan, utan hafva attutkämpade stridigheter som 1 Paris blifvit oafgjorda. Med anledning af de engelska tidningarne förmår jag ej meddela er någon upplysning angående dessa saker, ty de tala alldeles icke derom. Äfven agitationen för de tåda furstendömenas förening öfverlemna de åt pariserpressen, som på erhållet kommando ganska flitigt skrifver krior derom. I afseende på Italien har Clarendon förklarat, att en debatt vore önskvärd före parlamentets ajournering, men icke nu. Hans svar på Cavours begäran om hjelp karakteriseras kortast genom det gamla ordspråket: ,Tvätta min pels, men vät icke ned den. Tvärtemot den ädle brefskrifvarens vana är det affattadt helt kort. Grefve Clarendon fruktar, att ett plötsligt undanrödjande af missbruken skulle hota den allmänna ordningen, men han är öfvertygad att de påfliga staternas utrymmande innan kort skall kunna göras oskadligt genom en vis och rättrådig politik, och han hoppas att de åtgärder, om hvilka Österrikes och Frankrikes regeringar träffat aftal, skola leda till ett efter hand fortgående aflägsnande af deras trupper och till förbättrande af påfvens undersåters belägenhet. Om man icke såge Italien, folkens Niobe, blöda ur tusen sår, skulle man finna den tanken löjlig, att det skall helas af sina bödlar. Om Neapel, om Lombardiet, Parma och Toscana säger den ädle grefven alldeles ingenting, och man kan icke tänka sig en sorgligare reträtt efter alla de stora ord han yttrat 1 Paris: ! C. I. D. MM mr rt Br rr JA Jr boss — Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, under den 12 innevarande månad, utnämt och förordnat till andre landtmätare i Westmanlands län kommissionslandtmätaren C. Sjöholm, till andre landtmätare i Sora Kopparbergs län kommissionslandtmätaren I. Hardy, samt till kommissionslandtmätare vid storskiftesverket i Stora Kopparbergs län löjtnanten vid Dalregementet C. W. Lundmarker. — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: Jemte det K. M:t, den 12 innevarande Juni, beviljat landskamreraren i Jönköpings län OC. H. W. Landegren två månaders tjenstledighet från den 15 i nämde månad, har K. M:t förordnat häradsskrifvaren M. G. Liwijn att landskamreraretjensten derstädes under tiden förestå; och har K. M:t samma dag beviljat landskamreraren i Norrbottens län m. m. F. Halleen sex månaders tjenstledighet från den tidpunkt, då landshöfdingeresidensets flyttning från Piteå till Luleå blifvit fullbordad, samt förordnat kronofogden i T å fögderi B. A. Ekström och a mo AR ER