förutgången skogsindelning. Sådan aklmännings skiftande mellan delegarne skulle at konungens befallningshafvande kunvpa medgifvas, derest den funnes lämplig och ledande till g2mensam nytta: Efter sådant skifte komme den hvarje hemman tillfallande lott att ikläda sig samma hemmans natur. Anm. Slutligen bör i afseende å förestående fyra punkter anmärkas att komiterade föreslagit i en särskilt g att om hemman eller lägenhet eger rätt till. skogsfång, mulbete, torftägt eller dylikt å annans skog och jordegaren vill denna sin last såsom för hushållningen med skogen hinderlig från sig lösa, han skulle vara dertill berättigad , emot vederlag af efter uppskattning motsvarande mark, som bör, enligt de i skiftesstadgan lagde: grunder, utbrytas och det förstnämda hemmanet under eganderät tilläggas, så framt aftal om annan ersättning icke träffas och lagligen må ega rum. 5. Bärande träd (ek, bok, apel, oxel) och storverksträd å frälsegrund skulle fortfarande tillhöra jordegaren och å frälseskattejord ränteegaren, så framt annorledes icke vore afta ladt, men å all annan jord skulle kronan ega att för sina behof emot lösen använda växande ekar och storverksträd; likväl hvad angår kronoskattejord, egarens dispositionsrätt oförkränkt, derest den särskilt i laga ordning förvärfvas. Anm. För byggnadsbehof skulle likväl konungens befallningshafvande kunna medgifva hemmanseller jordinnehafvaren utsyning eller fällning af ek, eller storverksträd, cj mindre å kronoskattejord, än å kronohemman, boställe eller annat hemman. 6. Tillförekommande af skogsförödelse hafva komiterades pluralitet föreslagit följande stadganden, om hvilkas lämplighet troligen den offentliga diskussionen i detta ämne hufvudåsakligen kommer att vända sig: Allt svedjande i skog och betesmark skulle vara förbjudet vid äfventyr af böter från 50 till 500 rdr å egen och dubbelt å annans mark. Anm. Härmed skulle likväl ej förstås förbränning å marken af qvistar och ris, som i högar blifvit sammanförde å betesmark eller inom årshyggen. å behörigen indelad skog. Dock skulle icke ens sådan bränning få företagas å tid från den 1 Maj till den 1 Oktober. Ljungbränning vid hvilken årstid som helst skulle vara förbjuden vid enrahanda ansvar, som för svedjande; och getter ej i skog till betning utslippas, vid böter å 1 rdr för hvart kreatur. Men utom dessa mera positiva stadganden och förbud hafva komiterade, i utbyte mot det af trenne riksstånd vid sistlidne riksdag framstälda förslag att, då skog på en areal af 5 tunnland nedhugges, skogsegare skulle vara pliktig-att besörja om plantering till återväxt, vid äfventyr af böter samt rättighet för skogsbetjeningen att på jordegarens bekostnad fullgöra hvad denne ålegat — hemstält om utfärdande af följande stadganden: Skulle någon egare, vare sig till frälse, eller skattejord, den honom till begagnande af hemmanets skog medgifna rätt och frihet missbruka, genom att skogen, å till skogsbörd egnad mark, utan ändamål af odling, sköfla och föröda, då må konungens befallningsbafvande ega att, sedan af honom ut: sedde sakkunnige män jemte öfverjägmästaren i länet meddelat sitt på undersökning å stället grundade yttrande samt jordegaren erhållit tillfälle att sig förklara, vid verksamt vite tills vidare förbjuda skogens anlitande till annat än hemmanets oundgängliga behof, samt. om detta förbud icke hörsammas med vitets förhöjande, ställa skogen på viss kortare tid at högst 3 månader på egarens bekostnad under särskilt uppsigt, för att sålunda bringa förbudet till åtlydnad. Sådan åtgärd skulle, efter om: ständigheterne, kunna förnyas och vara lika befogad, ehvad förödelsen verkstäldes af hemmansegaren sjelf eller af annan person, som till skogsafverkningen kan hafva betingat sig hans lof. När jordegare, på hvilken ofvanberörd stadgande blifvit tillämpadt, visar, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för den afbrukade skogens bringande till återväxt, eller att densamma i allmänhet efter regelbunden skogshushållningsplan behandlas, bör det stadgade förbudet af konungens befallningshafvande återkallas och upphäfvas. På enahanda sätt skulle förfaras till förhindrande af skogsförödelse af delegare i oskift skogsmark eller af den, som innehafver hemman endast under nyttjande rätt. Finnes å hvad jord som helst sådane ställen; der skogens nedfällande skulle, i följd af särskilta förhållanden, lända till men för klimatet eller växtligheten, eller medföra fara för jordeller bergras, eller annan våda, skulle konungens befallningshafvande, sedan jordens innehafvare samt öfverjägmästaren och länets hushållningssällskap blifvit hörde, ega att medelst förbud fridlysa skogstrakten från all afverkning annorlunda, än efter skogsbetjenin gens bifall och anvisning. Komiterade hafva derefter uti ett särskilt kapitel behandlat frågan om ågärder till förekommande af skogseld, samt i sådant hänseende bland annat hemstält, att eld i skogsmark ej må upptändas utan att för eldens spridning bereda skydd deromkring, medelst gräfning, eldstads inrättande eller annorledes, äfvensom den som elden. upptändt ej skulle-ega derifrån bortgå förr än den blifvit släckt; likaledes skulle vid ansvar åligga hvarje matlag att, efter derom erhållen budkafle, till eldsläcknin