Aftonbladet – 19 juni 1856, sida 2

Den namnkunniga italienskan, sem. spår hofvets alla damer. Leonora utbredde kallt korten på ett bord, och hennes djerfva ögon återgåfvo snart Henriettes bleknade drag deras vanliga mod och lif... Hon grep glad efter Zamets förevändning; hon var räddad. Jan, mumlade hon, jag önskade verkligen blifva spådd. Herr dEntragues nöjde sig med denna. ursökt; han skulle ha gifvit sig för mindre: Godt, sade han, och såg sig omkring med en qväfd suck... men hvarföre fruktade ni att meddela er far denna oskyldiga nyck... jag skulle ingalunda ha beröfvat er detta horoskop. Det hade i safining varit skada, sade Zamet, visande den medgörlige fadren de af den listiga italienskan utlagda korten, ty det förkunnar er dotter en väldig lycka. Hvari skall den bestå? Denne ädling frågar, hvilket öde som väntar hans dotter, sade Zamet till Leonora. En kronal utropade signora Galigai, orörlig som en sibylla på sin trefot. Sedan hon yttrat detta magiska ord, : gick hon genom den hemliga dörren in i sina rum. Herr dEntragues förde med sig sin dotter. Medgif att konungen varit här., hviskade den förträfftige fadren, och att han talat med er. Bah ! svarade Henriette med dof vrede och förskräcklig ironi, kanske var konungen verkligen sysselsatt med att sätta kronan på mitt hufvud, då dygden och familjens erkända moral på en gång gjorde sig gällande och plumt kastade den till marken.: Jag skall sedan förklara dig, hvarföre jag nödgades göra denna scen, sade Karl IX:s efterträdare. De försvunno. Emellertid spran ,,Zameot för at söka upp