Aftonbladet – 19 juni 1856, sida 2

sade hon och slet af sig masken, jag skall ej en gång kunna säga hvad som hitfört mig. I stället för att svara, öppnade Zamet en bakom ett förhänge dold dörr, och sade några ord på italienska åt en unz blek qvinna med svarta ögon. Denna qvinna satte sig derefter tyst vid Henriettes sida. Nu inträdde berr dEntragues så hög och majestätisk som möjligt, med tydligt nöje draperande sig i sin rol af kränkt far. Han stannade på rummets tröskel, men då han ej upptäckte den person bredvid sin dotter, som han beredt sig på att sålunda öfverraska, uttryckte hans drag den naivaste missräkning. Redan öppnade han sin mun för att fråga: hvar är konungen ?... men en blix: af förnuft, en sista återstod af heder, banade sig väg i hans af de oädlaste planer uppfylda hjerna, och han nöjde sig med att tragiskt korsa armarne öfver sitt bröst och högtidligt utropa: Hvad gör ni här, min fröken? ... hvarföre är ni ej hos er mor ? Henriette svarade ingenting. Det är säledes till herr Zamet, som jag måste vända mig, tillade herr dEntragues patetiskt. ; Min herre, svarade dennej mina sextio år freda mig, som jag hoppas, från alla misstankar; säg, frågar ni mig verkligen hvarföre er dotter kommit hit? Jag måste väl, stammade fadren. I så fall svarar jag, att jag helt och hållet varit okunnig om er dotters härvaro. Mina gäster hafva kommit maskerade; fröken dEntragues hörde ej till deras antal, och jag skulle aldrig ha vetat någonting om detta besök, såvida hon ej aftagit sin mask. Hvarföre är hon här? Fråga henne sjelf... men det är nära på öfverflödigt, då man ser Leonora bredvid henne. Hvem är Leonera?,