Aftonbladet – 18 juni 1856, sida 2

skett, så väl för att för eder få uttela våra sympatier och välgångsönskningar, som för att styrka oss sjelfva genom edert friska ungdomshopp; ty äkta frisk ungdomlighet smittar verkligen och föryngrar åfven dem, som tro sig för längesedan ha tagit farväl af ungdomen. Sjelfva den plats, på hvilken vi nu befinna oss, synes mig kunna ge eder, danske bröder, anledning till några förhoppningsrika betraktelser och jemförelser. Tanken flyger 13 år tillbaka. En skara af Danmarks ungdom gästade då för första gången hos oss och helsades här ute på Djurgården välkommen af Stockholms borgare. Besinnar man nu, hvilka förändringar som sedan dess timat, så måste man medgifva, att den nordiska enhetsiden gjort stora framsteg. En lifligare vexelverkan har börjat inträda mellan de trenne rikena; idn om gemensamhet gör sig gällande ej blott i litteraturen, utan äfven genom utförda eller påtänkta nordiska möten af olika arter, bokhandlaremöten, läraremöten, gemensamma konstoch industriutställningar o. s. v. Mån-J: ga hundrade af dem, som då hörde till universitetsungdomen, ha sedermera gått ut i statens och kyrkans tjenst, många verka såsom lärare i skolorna och bibringa den uppväxande ungdomen en helt annan anda oeh uppfattning än den gamla, de inbördes fördomarnes. — En af de eldigaste danska talare, som för tretton år sedan här uppträdde, förklarade högtidligen, att Danmark snart skulle visa sig värdigt sina nordiska stamförvandter genom att på egen hand lösa vilkoret för sin politiska pånyttfö delse. Detta har också skett på ett sätt, som kallat i dagen herrliga krafter och som vittnar om det danska folkets kärnfriskhet. I de båda förenade rikena ha de senaste verldshändelserna gifvit mäktiga impulser åt nationalkänslan, öppnat ögonen för faran af en isolerad ställning, och med allvar riktat blicker mot framtiden. — När den danska ynglingaskaran för tretton år sedan drog hit, så betraktades dess förehafvande af de makthafvande med missnöje och misstroende, och höga vederbörande på alla håll skulle gerna lagt hinder i dess väg. Nu kommen J hit på ett kungligt örlogsskepp, och denna samma Hekla, som under kriget öfverallt var fiendens skräck, helsas hos oss såsom en fridens och vänskapens budbärare Mycket, som då föreföll såsom djerfva framtidstankar, kunnen J nu höra såsom axiomer från läppar, af hvilka J näppeligen hade väntat det. Sjelfva förhållandet mellan naturutvecklingen nu oeh då synes mig nästan symboliskt. Då hade träden nyss börjat sprieka ut; nu stå de redan i full vårfägripg. Eder helsning är icke numera en enslig Svale, som varsler Nordens Vaaro. J bringen sjelfve våren med eder, 4 och Stockholms innevånare fattade väl och rönte ett djupt intryck af de symboliska gröna qvistar, meå hvilka J, danske bröder, vid edert intåg i Sverges hufvudstad hade smyckat eder. De kände alla djupt, liksom vi känna det i närvarande stund, att det nv är vår i norden, ej blott i naturen, utan äfven i hjertan och sinnen. Nordens trenne. folk kalla sig gamla och äro gamla, men de känna ungdom och ungdomskraft i den nordiska enhetstanken. Denna plats har äfven en annan betydelse. J hafven nyss gästat Upsalas minnesdigra jord och der hämtat kraftiga påminnelser om gemensamheten i forntiden. Ätven fär är en klassisk jord, ehuru dess klassiskhet är af yngre datum. Det är här som det glada folklif utvecklade sig, hvilket Bellman så oförlikneligt skildrat, och han har sjelf ofta, hvilande under dessa ekar, åsett detsamma. J kännen denna plats och dess minnen, J omfatten med förtjusning Bellmans odödliga sånger; och denna omständighet, att J danskar och norrmän förstån och värderen der mest egendomlige af våra skalder, då han deremo: alltid måste bli främmande för alla andra folk, den är ett klart teeken på vår andliga gemensamhet, liksom det äfven är etttecken på den inre sanning och frihet, som den nordiska enheten innebär, att ju mera verkligen svenskt någonting hos oss är i konst eller litteratur, desto högre uppskatten J det. Vid åtanken af hvad Köpenhamns universitet verkat för bildningen i norden och för den nordiska nationalitetens sak och i den glada känslan deraf att vi här se en ädel skara af dess representanter, dricka vi en skål för det danska nationaluniversitetet. Lefve Köpenhamns universitet! Denna skål besvarades af professor M. Hammerich med följande ord: Paa de danske Studenters Vegne takker jag Stockholms Borgere for disse festlige Dage. Det ersandt, hvad der nylig blev sagt, al den Regn, der er faldet paa os, var en Regn af Blomster; vi plukkede dem paa vor Vei: hvor Toget gik frem — i Calmar, i Upsala og her i Hovedstaden — gik vi med Blomster i Haanden. Det var som om vi ikke alene vare Studenter, men navnlig studerede Botanik: da vi steg iland i Linees Födeland, blev vi Alle Botanikere! Mange af os kjendte tidligere Noget til Stockholm, og det af en god Kilde, som nys blev nevnet, af Nordens store Digter, Stockholms Barn, Carl Michaöl Bellman, Improvisatoren i det höie Norden, Folkesangeren midt i det I8:de Aarhundrede, der till sit Attribut havde den gamle, syvstrengede Cithar, som fulgte ham fra Drengeaarene trolig hele Livet igjennem, — ingen af de olympiske Guder bar et mere udtryksfuldt Attribut, end Bellman i sin Cithar. Af ham har vi hört om Stockholm og dens Omegn, om Djurgården herudn, om Staden med dens Gader og Grender, lige indtil Kolmötargränden, hvor der var Ild lös hos Movitz. Men da vi selv saae denne stolte stad. med sina slott och torn, her midt i Skov og Klippeland — det Syn glemme vi aldrig. Vi bringe Dem en Hilsen fra vort Land. De har fulgt Danmarks Udvikling i de sidste, bevegede Aar og gledet Dem med os over enhver Fremgang paa Friheds og Selvstendigheds Vei. Endnu er der Farer og Vanskeligheder nok; men det kan hende sig, at vi i Virkeligheden ikke har havt bedre Udsigt til at faae dem overvundne, en vi nu har. Slesvig er mere dansk, nöiere knyttet til vort felleds Norden, end i alle de sidste Aarhundreder; ja, der har veret Tider i vort Fedrelands Historie, da hele Danmark var mere truet af Tydskheden, end Slesvig er det i dette Öieblik. Og vor Frihed har siden den 5:te Juni for syv Aar siden, da Frihedens Tre blev plantet, slaaet Rödder i Folket; vil Nogen forsöge at omstyrte det, eller gjentages Forsöget derpaa, saa skal det vise sig, att det, der kommer til at falde omkuld, det bliver ikke Frihedens Tra, men dem der vilde rykke dei om. Vi takke Dem for Deres Deltagelse i Danmarks Sag og iser fordi De ogsaa har viist den i Gjerning. I Krigens Aar, da ingen anden Magt röste en Finger for os, laae de svenske Tropper i Fyen: og deekkede Ryggen for vor Krigsher, medens Skarer af Frivillige fra Sverrig og Norge — med frit Valg, Enhver for sig — greb Kampens Lod og stred, ja blödte og blegnede for Danmarks Frelse. Vi frede Deres Grave og velsigne deres Minde! Der er intet bedreVidnesbyrd om Sandheden i den Tanke, der samler os i disse Dage. Men det mangler ikke paa andre, fredelige Vidnesbyrd: Möderne mellem Nordens Naturforskere, som netop her: fra Stockholm have nogle af deres virksomste og aandrigste, uundverligste Deeltagere, og nu disse Studentermöder, som iaar begynde deres anden Omgang. k : Vi takke Stockholms Borgere for deres hjertelige, festlige Modtagelse. Vi har fundet Hver et Hjem, saa hyggeligt som om vi ikke vare reisende Gje: fattar AT -Aunb -JfledunndlR art NR förinta SE ntrebat ottan An