Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 3

dön med komiten, på strömmen, Kn oräk-. Inelig folkmassa betäckte stränderna och gaf ! jisynnerhet på platsen kring Gustaf III:s stod fJoch på Slottsbacken, der en mängd damer : tagit plats, en liflig och glad anblick. 1 Hekla, som kom först, lade under hurrarop från folkmassan till vid skeppsbron midt! för packhuset, medan Ganger Rolf tog it kosan vidare upp för strömmen. Emedan i) man väntat att fartygen skulle läggal till vid Slottsbacken, hade endast ettj. jemförelsevis mindre antal samlats der Hekla landsatte sin dyrbara laddning; men icke desto mindre besvarades hurraropen från den: täta massa, som syntes på dess däck, och vift: nitgarne med de gröna ekqvistar, hvarmed de flesta af de resande försett sig, med lifliga he!sningsrop. Sedan de om bord på Hekla ankomne resande hade landstigit vid södra ändan af skeppsbron, marscherade de härifrån, ordnade : i djupa leder och med trenne fanor i spetsen, längs efter skeppsbron fram till Slottsbacken, helsade såväl af den omkring dem böljande j! folkmassan som af de damer, som ifrån fön-; stren hviftade med sina näsdukar och besvarades tillbaka af stud-nternas hurrarop. An-! komne till Slottsbacken, der tåget endast med möda kunde bana sig väg genom folkhvim-! let, uppstämde de en sång och fortsatte mar; schen upp till slottet. : i Under tiden hade Ganger Rolf gått högre ; upp på strömmen och lagt till så nära som möjligt invid logårdstrappan nedanför slottet, helsadt under denna färd medelst jubelro och hviftningar från den mängd herrar och damer, som hade tagit plats dels på flera kringliggande fartyg och ångbåtar, dels på kajen och efter hela Slottsbacken. Sedan danskar och lunden er inkommit på! borggården, visade sig konungen, drottningen, prins August och prinsessan Eugenie i ett fönster, framför hvilket studenterne uppstälde sig och afsjöngo svenska folksången, Nordbloxs Herrliga land m. m., hvarjemte af hr Ploug i utbr gtes ett af lifliga hurrarop följdt lefve för H. M. konungen. Efter en något fördröjd landstigning ; j I t 1 t 1 i 3 I 3 r r I Ganger Rolf intågade derpå äfven de norska studenterna på borggården genom norra hvalfvet. Alla slöto sig nu tillsammans, och med sina fanor i spetsen framtågade samtliga de främmande gästerna till H. M. konungens fönster. Professor Welhaven ropade nu ett lefve för de förenade rikenas konung, och gästerna helsade H. M. med ett niofaldigt hurra. H. M:t åtföljd af prins August, nedkom på borggården, bjöd främlingarme välkomna oeh helsades af dem å nyo. Tåget begaf sig derefter till börsen, der de resande inbjödos att intaga en uti den öfre börssalen jemte de båda angränsande förmaken för dem anrättad måltid, under det deras saker flyttades ifrån de fartyg, på hvilka de ankommit, till dem, på hvilka de skulle omedelbart fortsätta resan till Upsala. Vid ankomsten till Börsen uppstämdes af en kör följande helsningssång till Köpenhamns, Kristianias och Lunds studenter, författad af H. B—n.: Välkommen till Mälarens stränder, Du ynglinga-skara, som länder Med kärlek och dikt i din famn! Kom, gästa en gång våra dalar, Der Flora i grönskande salar Dig öppnar en leende hamn. I Bröder från Ön uti Söder, Der sommaren rikare glöder, Från Hardangers snöiga fjäll, Från Saxos och Absalcns lunder, O kommen de vingade stunder Att njuta i vänliga tjell. Se, Mälarens stad vill dig vara Till mötes, du vikinga-skara, Som styr mot dess kuster ditt lopp, Vill säga dig att våra sinnen Ock lifvas af forntidens minnen, Af framtidens leende hopp. HM PR rr AH NAO FA ÅR Et et nd AR bt OP AL FA AL 2 OT AF Vi veta, att fostbrödra-banden Bli fastare knutna i anden, Då sjelfva naturen dem knöt. Hvad ädelt och varmt som du tänker, O yngling, — en hägring sig sänker I glans mot den åldriges sköt. Vi veta att segrarnes ära Skall arbetet åt eder bära, Fast striden och mödan är 1 ng, Att nordens förbrödrade länder Väl lägga uti edra händer Sitt framtida öde en gång. -— ODER Sen till då, att aldrig J sviken I diktens och sanningens riken Den post, som blef eder förtrodd! Och minnens — vid slutade fejder — Att hän ifrån polen till Eider Vår nord är af bröder bebodd! h Treklingande harpan i handen, i Da Den nordiska sångmön på stranden De gyllene strängarne slår: Skön ljudar den sången, J bröder, Från isiga fjellar till söder, Till sundets idylliska vår. Och blicken vi fästa så gerna Uppå den skön-slöjade tärna, Som drömmer vid minnenas vård. Vi lyssna! Tre-strängade lyran Skall klinga i saliga yran Ett enda fulltonigt ackord! Välkomna då! Mälarens strånder Sig smyckat och våren er sänder Hvad rikast af dofter han har. Gån, ungdomens guldfrukt att smaka Vid Fyris, men vänden tillbaka Och dröjen på gästbesök qvar. Justiticborgmästaren Holm frambar derefter i 5 i några hjertliga ord en bjudning från hufvudstadens invånare att få se deltagarne i stu-, denttåget såsom gäster vid deras återfärd från 4 a —LÄAa —— ÖR Ut m-—4 — Sjelfva hufvudbygnaden stod i direkt för