Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 3

Sjelfva hufvudbygnaden stod i direkt förbindelse med gatan genom tvenne flygelpavil-. jonger, hvilkas präktiga stenbalkonger, med gjutna jernbalustrader, utmärktes af ett lika artistiskt som skönt arbete. Den i massiv ek skulpterade porten var rundt omkring speglarne försedd med polerade stålspikar, hvilka på en gång prydde och försvarade den, å ömse sidor med vridna kolonner omgifna ingången till detta hänförande alats. Crillon och Espårance stannade, liksom alla andra, framför denna intagande boning, sedan deras spejande blickar ej upptäckt något annat hus, värdt deras uppmärksamhet, på hela gatan. . Om den förträfflige gubbens bref icke är ett skämt,, sade Crillon, så måste detta vara ert slott. Derefter fattade han portklappen. Espårance hejdade honom. Nej det är icke möjligt, sade han, det hus, om hvilket min guvernör eller homme daffaire — jag vet knappast sjelf hvad jag skall kalla honom — skrifvit, skulle vara köpt för trenne månaders sparpenningar, således för sex tusen ecus... säg, tror ni verkligen, att man för denna summa kunnat anskaffa en dylik boning ? Nej fan, bara porten med sitt krimskrams går bestämdt till dubbelt så mycket, svarade Crillon. Men lika godt, låtom oss ändå stiga på.n Kanske,, sade Esperance, borde vi först fråga dessa beskedlige borgare, hvilka också stå och betrakta denna bygnad. Ni har rätt. Hm!... hör hit, min gode man, säg, vet ni händelsevis hvem som rår om detta hus ? Det vet man icke, min herre,, svarade börgaren, och ändå tillhöra vi detta tvarter.