Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 2

Det är en känsla, som hedrar er, men hvad ämnar ni företaga?... Ahl... jag har en id6!... Gå in vid gardet; inom sex månader ansvarar jag för ert avancement. Som ni vet, tycker jag icke om krigsståndet... jag är rädd för disciplinen. Då vill jag tala med Rosny, att skaffa er någon anställning vid hofvet. Tack!... ingenting vid hofvet. Ni har orätt..., det har aldrig varit muntrare.. . konungen har en ung älskarinna, som ingalunda jagar glädjen på dörren. Esperance rodnade. Ja, nu är der aldrig annat än baler, kalaser och ståtliga kristningar. Är det så gladt? sade Espårance dystert. Det är till och med för gladt... det kan icke räcka länge. Och hvarföre icke, om konungen älskar sin nya älskarinna ? Hon är icke hela verlden. Kan man väl någonsin göra sig en lycka, som äfven tillhör hela verlden. Ja, då man är konung., Den nya älskarinnan misshagar således vissa personer ? Mycket. Man ansåg henne likväl för mild och... och... god.n Min Gud! det är hon också. Nå, men hvarföre är hon då icke omtyckt? Förstår ni icke, min bäste vän, att det är en hustru, och ej en älskarinna, som konung Henrik behöfver. Men en sådan bar han ju också ! Ja, men han bör skaffa sig en annan... hvad han för öfrigt behöfver är ett barn.. tio, tjugo barn... Han har ju nu fått en son, mumlade : Espårance.