Aftonbladet – 9 juni 1856, sida 2

han är en vildhjerna. — Vet ni på hvad jag tänkt?... Nej, min själ, jag det kan vetan, sade Crillon. Jag har tänkt på min mor. ter spratt chevalieren till, och hans förvirrade blick undvek att möta det lugna och oskyldiga ögonkast, hvarmed den unge mannen betraktade honom. Er mor... stammade slutligen den gamle krigaren... men huru har ni kunnat falla på dessa sorgliga tankar? Hon tillhör ju icke längre denna verld., sJust derföre har jag tänkt på henne. Men af hvilket skäl har ni fallit på dessa betraktelser ?, Jag har åter genomläst hennes afskedsbref... ack, chevalier!... en lycklig menniska kunde ej förstå allt hvad detta bref innehöll. Men ett brustet hjerta förstår det genast!... Derföre for jag till Venedig. Jag förstår ändå ingenting, fortfor Crillon. Ni har då fått några underrättelser, hvilka förbinda er mors minne med denna stad?... men det förekommer mig som om ni en gång sagt att ni icke visste någonting alls om den arma hädangångna?... I det omtalade brefvet, hvilket äfven jag läst, står heller ingenting om Venedig. Nej, inte i mitt, svarade Esperance, ;men minnes ni att jag äfven medförde ett bref till er, hvars stil utvisade att det var skrifvet af samma hand som mitt. ;Det är sant. Nå, än sen? Ni höll det några minuter uppbrutet i handen, medan jag hade den äran att tala med er i ert läger. Det är möjligt; men hvad bevisade det? Jo, mina ögon föllo helt ofrivilligt på detta papper... jag svär att det var ofrivilligt... nå väl, jag såg då dessa ord: f Venedig på dödsbädden.