Aftonbladet – 9 juni 1856, sida 2

sin auktoritet, deröfver kunna uttala sig, hvarföre de hellre iakttaga tystnad. I franska regeringens: närmande till: Österrike kam man befara en viss familjefåfänga, afseende någon giftermålsallians, hvilken fordom ej varit för 088 lyckosam; men den. engelsk-franska alliansen öfverensstämmer i närvarande stund så mycket med den politik, som Europas intresse fordrar, att man har anledning förmoda, att e förkärlek för Österrike, förutsatt att en sådan finnes hos franska regeringen, alltid kommer att inskränkas inom gränsor, förenliga med den engelska alliansen; enär de tre makterna väl böra inse, att de i förening just bilda denna: jemvigt, för hvilken tvenne bland dem o!frat så många skatter och så mycket blod, och för hvilken ännu mer måste offras, i fall den skulle bli bruten. Man talar föröfrigt, utan att: mycket tro deruppå, om en not, som skulle införas. i Monitören, och hvaruti skulle utvecklas grundvalarne för de nya förhållandena mellan Frankrike och Österrike. För öfrigt är det otvifvelaktigt, att den italienska frågan, som gifvit anledning till alla dessa gissningar, hvarom jag nu talat, i detta ögonblick lifligt sysselsätter de tre allierade af den 15, April, Man tillkännagifver sardinske ministerns, markis Villamarinas återvändande till Paris. Man har anmält, att vissa prigolska tidningar, som häftigast utfarit emot de italienska regeringarne, nu tyckas lugna sig: Denna anmärkning hår i synnerhet haft afseende på Morning Post, hvilken, på grund af sin halfofficiella karakter, härvid särskilt fästat de anmärkandes uppmärksamhet. Nyss så sträng, så retsam, i synnerhet mot den påfliga regeringen, inskränker den sig nu till moderata råd. Det afseende man fästat på den stödjepunkt, den utveckling som det demagogiska partiet skulle kunna finna i en förändring inom Italien, synes nu mera än tillförene göra intryck på engelska pressen. Franska regeringen, ganska rörd, som jag föreställer mig, öfver denna hofsamhet, och. som har sina skäl för att vara det, lärer utan tvifvel ha kastat nägra droppar kallt vatten på våra grannars eld. För öfrigt förmå vi här i Frankrike ej rätt fatta dessa plötsliga omkastningar i den engelska pressen, hvilka göra dessa tidningar den ena dagen efter den andra, så olika sig sjelfva i samma ämnen. Detförekommer rätt sällsamt, att det skall vara Frankrike, som måste förvåna sig öfver Englands ombytlighet. Men man måste nu, som jag tror; låta den yttre politiken bli litet tydligare; innan man ytterligare dermed sysselsätter sig, och vi öfvergå till våra inre förhållanden. I detta ögonblick äro vi alla jordbrukare; beundrare af naturprodukter, afvelsboskap, kreatur af alla slag. Allt hvad som göder eller kan göda, föda, uppkomma ur jorden, befrukta densamma eller frambringa något på. dess yta, detta är hvad vi nu få se, hvad några bland oss redan sett på den exposition, som snart kommer att öppnas för allmänheten, och som gör anspråk på-att i agronomiskt hänseende ge oss lika mycket att beundra, som dess föregångare i industrielt och artistiskt. De privilegierade, hvilka redan . genomgått densamma, försäkra, att nämde anspråk skall uppfyllas, och att Guds machiner vida öfverträffa menniskors, hvilket ni ej lärer ha svårt at: tro. Man hear särskilt för mig berättat om beundransvärda merinosfår. Det förstås af sig sjelft, att jag snart skall. sända er detaljerade underrättelser om denna exposition. Och regeringen inskränker sig ej blott till utställande af hvad jordbruket redan frambragt. Den söker att låta det. frambringa ännu mera, och att af denna statens modersbarm, som Sully kallade jordbruket, draga så mycket mjölk som möjligt, Ni känner, att regeringen afgifvit ett lagförslag, åsyftande att öppna ett kreditiyv på hundra millioner till understöd för grunddikningen. Förslaget är nu offentliggjordt. Det innehåller de undersökningar jordbruksministern gjort öfver grunddikningar. Resultaterna äro de mest tillfredsställande, enär de summor, som invändts till grunddikningar, i medeltal gifvit 13 till: 20 procent. På några orter har det visat förvånande verkningar, Constitutionnel för i dag egnar en artikel åt detta vigtiga ämne. Man kan ej annat än berömma dessa bemödanden . från den kejserliga regeringens sida, att åt jordbruket rikta allmänna spekulationsandan, nu alltför mycket benägen att kasta sig in i industrien, i statspappersköp och bebeklagligtvis i det spel, som häraf föranledes. Men det är ett ganska svårlöst problem, att på samma gång utveckla industrien och jordruket. Det förra har behof af lyx, det andra är föga förenligt dermed. Landtbruket fordrar landtliga seder, och i vår tid vill man endast ha industriella seder. Man säger oss icke: Odla jorden, emedan detta är :en ädel, helsosam, förädlande, sjelfständig sysselsättning; utan man säger oss, såsom dagens Constitutionnel: Dika, emedan dikning inbringar 15, 30, 35, 40 procent. Men om jordbruket endast med dylika vinster kan locka folk till sig, så lärer det ej värfva många af industriens anhängare. Allt, hvad som är naturligt, normalt och säkert, har aldrig (om ej grunddikningen, som det nu tyckes) gifvit dylika inkomster. 4. H. fr . — K.; M:t har, enligt Posttidningen, under den 28 sistl. Maj utnämt och förordnat: till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, sergeånten derstådes S. F. Sundelius; till underlöjtnant vid Skånska dragonregementet, utexaminerade kadetten vid krigsakademien G. M. Richter; till underlöjtnant vid Skaraborgs regemente, utexaminerade kadetten vid