Aftonbladet – 9 juni 1856, sida 2

Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 1 Juni. Hvad som i dag fäster allmänna uppmärksamheten; är den underrättelse vi erhållit från Förenta Staterna, nemligen kabinettets i Washington erkännande af den i Nicaragua genom Walkers invasion grundade regering. Denna nyhet, säger Pays; vederlägger helt och hållet de så ofta af Förenta Staterna slösade. neutralitetsförsäkringar.. Den rättfärdigar Europas alla farhågor för den amerikanska. politikens inkräktande karakter, och skulle kunna föranleda oväntade förvecklingar. La Presse framhåller sakens: hela . vigt. Det är, säger bladet, Förenta Staternas hand, tungt lagd på Centralamerika. Det är en sak af vida större vigt än den som i detta ögonblick skiljer England från dess gamla koloni. I afseende på sistnämde punkt, nemligen den engelsk-amerikanska frågan, voro farhågorna redan förut ganska lifliga. Man såg redan i denna fråga eh oroande riktning och betänkliga förhållanden. Det är att förmoda, det den senaste underrättelsen från Amerika, hvarom jag talat, ej kommer att försvaga detta sätt att betrakta saken. Times gör sig i afseende på tvisten emellan England och Amerika, der anspråken från ena sidan och eftergifterna från den andra nått sin yttersta gräns, den frågan, om det verkligen kunde vara en sanning, att unionen är gå beskaffad, att d t blir för densamma :n nödvändighet att i yttre krig söka ett aflopp för inre söndringar. Denna Times åsigt saknar ej grund. Unionen har väl ej ännu, som jag tror, kommit så långt; men den är på vägen dit, och så framt ej dess statsmäns visbet och dess sunda republikanska förstånd sätta en gräns häremot, kan den blifva en plåga för sig sjelf och en fara för andra. Så väl af brist på ämnen som af verkligt intresse upptaga tidningarne jemt ånyo italienska frågan och söka midt under alla de hvarannan motsägande tydningarne förklara huru England, Frankrike och Österrike skola kunna förena sig i denna fråga af trängande vigt, då dessa makter måste derom hysa olika åsigter. De framkasta den iden, att italienska frågan, i förening med det förtroligare närmande, som skönjes emellan Österrike och Frankrike, väl skulle kunra göra England oense med Frankrike och: Österrike, och sålunda blottställa tripelalliansen, som med afseende på Ryssland afslutats till bibehållande af den europeiska jemvigten. Det familjeförbund, som England nu ingår med Preussen, synes. dessutom i fleres ögon innebära en politisk allians, ett engelskt-preussiskt Sonderbund, hvaraf de dragå eHer låtsä: draga. den slutsats, att våra grannar på andra sidan Kanalen bilda med Preussen ett slags motstycke till vårt förhållande med Österrike, hvilket ökar deras oro i afseende på tripelalliansen mellan England, Österrike och Frankrike. Detta är ett sätt att se sakerna väl mycket i perspektiv, hvaruti ej ligger någonting ondt; men det är derjemte ett sätt att se dem genom dimmor, hvilket hindrar attse dem klart. Visst är att om dessa nationella rörelser sammanställas med den som närmar Sardinien till Ryssland, kan man deraf sluta, att en förändring förberedes inom de europeiska allianserna; men de punkter, på hvilka a allianserna eller sympatierna hvila, äro ännu för mycket sväfvande, obestämda eller dunkla för att de opinioner, hvilka sätta något värdo på mn