Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 3

lägg, att Mernod visade onödigt bekymmer om helseI tillståndet i häradshöfdingens hus, och att han borde j häfva nog att böra att sköta sig sjelf och sin egen i omgifning, Under detia tal hade doktör Hitidström I påtändt en egen medhafd cigarr, samt satt Sig vid ! bordet för att röka, hvarför han gjorde sin ursäkt i hos frun i huset, men icke hos herrn, hvilket förani ledde den senares förtrytelse och en anmaning från i bäradshöfdingen till doktorn, att han borde bortlägga sin cigarr medan hah vöre inne i rummetv. Doktorn, hbäröfver synbart ond; svarade, att vi det fallet ginge han sina färde, hvarpå häradshöfdingen tillade, att han egde förfoga sig från rummet. Han tog då sitt utanplagg, men fortfor att röka, i anledning hvaraf häradshöfdingen tillsade honom att lägga bort cigarren och viftade med handen för att slå cigarren ur doktorns mun, hvaröfver doktorn upplågade i vrede och sade, som ni rör mig, så smörjer jag ers. Emellertid bortlade ban cigarren, fulländade påklädningen och afreste jemte svågern. Klockan 6 särhma afton ankomtiio kronolänstnännen Höijer och Ström med ordres från kronofogden Hellgren att, på grund af doktor Lindströms ofvan omförmälde attest, bortföra häradsböfdingens hustra och trenne barn, hvilket ock skedde. Besvärsskriften upplyser derjemte; att häradshöfding Stenberg under sin 4:åriga vistelse i Skellefteå ganska sällan sammanvarit med doktor Lindström, den han senast förut träffat i Augusti eller September månader 1855. Dervid hade aldrig något samtal förefallit om häradshöfdingens sinnestillstånd eller någon fråga om hans förhållande till hustru och barn, ej heller någon oe-ighet doktorn och häradshöfdingen emellan förefallit förr än det ofvannämda grälet om cigarr-rökningen. Doktor Lindströms förklaring öfver denna besvärsskrift motsäger icke hr Stenbergs berättelse i afsecnde på fakta, utan irnehåller endast att doktorn varit i tillräcklig beröring med Kohom för att derpå äunna grunda det omdöme, att gränslöst högmod och egenkärlek framkallat en partiell sinnesrubbning (monomani), hvilken förvållat mannens förvända beteenden; och att, ehuru han skrifver fullkomligt redigt, han dock har några fixa ider, som sakna all förnuftig grund. Doktorn anför vidare, att hr Stenberg har allt för öfverdrifna begrepp om fadersoch husbondeväldet, samt förklarar slutligen, utan ens försök till riugaste bevisning, endast med anförande af åtskilliga rykten och sägner, att hr Stenberg är att anse som en ursinnig man, för hvilken ingen förnuftig kan gå i borgen att ban icke stryper en stackars qvinna och några barn lika lätt som man vrider halsen af en kyckling. Öfver denna besynnerliga förklaring har hr Stenberg afgifvit påminnelser, hvilka äro författade i så lugn ton, att den synes långt förnuftigare än br provinsialläkarens temligen ursinnigar beskyllningar. I sammanhang härmed bör nämnas, att provinsialläkaren i Umeå, doktor C. Hay, under den 19 sistlidne Januari, efter att hafva vid flera tillfällen umgåtts med häradshöfding Stenberg (som då vistades i Umeå) och med honom inlåtit sig i längre samtal samt undersökt hans sinnestillstånd, afgifvit det embetsbetyg, att hr häradshöfdingen befinner sig i ett mindre godt familjeförhållande, men har ett redigt begrepp och är vid sina sinnens fulla bruk, samt att de tänkesätt, häradshöfdingen yttrat om maka och barn, icke röja någon sådan hbatfull och våldsam sinnesstämning emot dem, att de kunna anses derigenom sväfva i lifsfara, äfvensom doktorn för sin del ej heller bemärkt, att häradshöfdingen beherrskas af någon fix id; hvarförutan, enligt red. tillsända handlingar, de personer, hvilka under hr Stenbergs 14 dagars vistelse i Umeå, med honom umgåtts, hvaribland uppgifvas landshöfdingen Montgommery, landssekreteraren Cygnus och häradshöfdingen Oelreich, vitsordat att under tiden intet spår af någon fix id eller sinnesrubbning hvarken i ord, åthäfvor eller gerningar hos honom kunnat märkas. Vid sådant förhållande var det helt naturligt, att konungens befallningshafvande skyndade att anbefalla kronobetjeningen att till hr häradshöfdingen återföra hans fru och barn, hvilka likväl dessförinnan frivilligt återvändt till sitt hem, hvarefter han jemväl med dem skall lefvat i godt förhållande. Efter denna relation får den ifrågavarande saken ett helt annat utseende. Man måste nemligen derrid icke blott beklaga obetänksamheten och godtyckigheten hos en läkare, som, utan noggrann undersökning, afgifver ett betyg, hvarför han icke kan införa några faktiska eller giltiga grunder, men som kan föranleda till ett så oerhördt våld som att senom offentlig myndighet fråntaga en man sin ustru och sina barn, utan man måste jemväl beklaga om på grund af ett dylikt betyg polismyndigeten kan anses berättigad att omedelbart och anvarsfritt lemna sin handräckning till en så förnärnande och lagstridig åtgärd. Det förmedas också att häradshöfding Stenberg icke underlåter att i afseende på provinsialläkaren doktor Lindströms embetsbetyg anmäla ärendet hos sundretskollegium, och att konungens befallningshafvande illser huruvida icke jemväl kronobetjeningen i förearande fall öfverskridit sin lagliga rätt. ASEAS