Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 2

Press oeh i andra tidningar. Hela tvisten har fört den opartiske betraktaren till den slutsats, att Mazzini verkligen underhåller förbindelser med ryska regeringen i förhoppning ait kunna draga nytta af Ryssland för sina syften. Det finnes på alla tungomåi ordspråk, som varna för faran af en sådan lek. Förhållandena till Amerika gå med allt snabbare steg en krisis till mötes. Medan ministeren förstår att från vecka till vecka undanskjata den för längesedan örkunnade debatten i parlamentet, medan Times fortfar att vanställa det verkliga förhållandet och att upphetsa lidelserna, bidrager snart sagdt hvarenda ny dag att föröka förvecklingen, och Varje nytt postskepp motses med allt större oro. Förre guvernören i Canada, lord Elgin, gaf i öfverhuset uttryck åt denna oro och beskylde ministrarne temligen rent ut att ha talat osanning då de förklarade afsändandet till Canada åf 10,000 man utgöra blott en komplettering af landets under kriget försvagade regelmessiga besättning. Han förklarade, att han 1846 derstädes funnit blott 8000 man engelska trupper, och betydligt reducerat detta antal, efter hand som den af honom påbörjade organiseringen af en inhemsk miiis hade fortskridit. Ministrarne öfverhalkade med allmänna talesätt denna motsägelse, och vi skola ej kunna se klart i denna sak förr än det af lord Elgin påyrkade framläggandet af dukumenterna rörande militärväsendet i Canada blifvit verkstäldt. Walkers belägenhet framställes af hela den engelska pressen i en falsk dager. Man kallar honom kort och godt en fribytare, en röfvarhöfding, och Globe önskar att hans lik måtte komma att tjena korparne till föda. Man talar helt ogeneradt om Walkers erkännande utan att omnämna, att han under ett inbördes krig blifvit af det ena partiet inkallad i landet, att icke han, utan Rivas är president, och att dennes regering blifvit erkänd i alla delar af landet. Orsaken hvarföre man icke talar derom är lätt begriplig, ty England har ju mycket högtidligt förkunnat det vara sin politik att erkänna de faktiskt bestående regeringarne. Parlamentsdebatterna ha varit af föga intresse. Ett oppositionens försök, att i öfverhuset bringa till stånd ett tadelsvotum öfver de fyra resolutionerna beträffande sjörätten, blef afslaget. I underhuset lider regeringen fortfarande små nederlag, men bekymrar sig icke derom. Vida mer än med de utländska förhål!landena har allmänheten i London sysselsatt sig med tre lokala tilldragelser, med rättegången mot Palmer, med söndagskonserterna och med fredsfesten. Rättegången har slutat dermed, att Palmer blifvit funnen skyldig att med strychnin, giftet af nur vomica, ha afdagatagit en person i ändamål att plundra honom. Den 14 Juni kommer han att hängas. Utgången kunde förutses, ty en massa bevis förefunnos. Rättegången blef så vidlyftig endast derföre, att man vid likets obduktion och den kemiska undersökningen af inelfvorna förfarit så försumligt och ej förmått ädagalägga närvaron af gift. Derpå stödde sig försvaret, och från båda sidor åberopades och hördes såsom vittnen en mängd de berömdaste läkare och kemister, hvilka, såsom det bland herrar läkare, blifvit till ordspråk, direkt motsade hvarandra. Förutom processens långvarighbet (den fortfor i tolf dagar), väcktes mycket deltagande af de båda omständigheterna, att mördaren och den mördade tillbörde the turf (d. v. s. höllo kappränningshästar och idkade vadhållning såsom yrke) och att man väntade sig få erfara skandal beträffande lifförsäkringsbolagen. Denna förmodan gick ej i fullbordan, enär man ej i anklagelsen upptagit de mord, för hvilka Palmer misstänkes å sin hustru och sin broder, hvardera af honom försäkrade till 13,000 , ehuru likbesigtningen gifvit styrka äfven åt dessa misstankar. Processen skall ha kostat 10.000 . F ågan huruvida mr John Bull skall få höra musik om söndagarne, ehuru hon för honom är ganska vigtig, har intet intresse för utlandet, och det skönaste fyrverkeri förtjenar ej talas om då det väl blifvit afbrändt. C. IL. D. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 2 Jun. Vi äro här verkligen öfversvämmade af ryssar. Alla hoteller äro upptagne af dessa flyttfoglar österifrån. Vid hofvet föranleder ryske kejsarens närvaro galadinger, parader och fester utan tal. Enke-kejsarinnan skall vara ganska lidande, och mången betviflar, att hon vågonsin skall kunna återvända till Ryssland. Hon hade insjuknat ganska svårt i Bromberg. och underrättelsen derom har lika mycket som åtskilligt annat bidragit till kejsarens hitkomst. Man söker här så mycket som möjligt dölja kejsarinnans betänkliga tillstånd. Allmänheten följer med vaolig kälkborgerlig nyfikenhet festligheterna, som hoftidningarne utmåla med vanlig servilitet. Ett sorgugt bidrag till tyska sedernas historia lemnar likväl en af ryska beskickningen i lokalbladen införd annons. Den tillkännagifver, att de 60 till 100 dagligen till kejsaren eller kejsarinnan inkomna böneskriftesina ölverlemnas till d: preussiska myndigheterna, som efter deras kejserliga majestäters afresa skola pröfva dem. Man vet här, att äfven franska beskickningen är besvärad med dylika tiggeriframställningar och till lika stort antal. sr man aor cgådant kan man icke förtänka