Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 2

IL I ansende till en skråma, Ju närmare de kommo staden, ju lifligare blef naturligtvis vägen. Flere resande foro redan om det italienska paret, medan andra långsamt: färdades bakom dem; men al:a utan undantag funno dessa främlingars utseende besynnerligt. Desse tyckte äfven att de nyfikne och skämtsamme fransmännen voro i hög grad underliga, och om ockå deras läppar ej meddelade hvarandra denna anmärkning, så talade den unga qvinnans uttrycksfulla ögon och ironiska leende ett ganska vältaligt språk. Vid stadsporten stod en trupp soldater och en tulltjensteman, hvilken senare synade hvarje npasserande med mera uppmärksamhet, än hans tjensteåligganden syntes fordra De begge nykomnes hållning frapperade genast denne man, och han hejdade hastigt de begge främlingarne, hvilka muntert sporrade sina hästar, utan tvifvel för att så fort som möjligt komma under tak. Anfäktan, sade tullnären, hvad ni hafven brådtom Håll, genast så att vi få undersöka kapr ne.n På hans vink fattade strax flera soldater deras hästar i tyglarne. Sramo forest eri! utropade den lilla qvinnan otåligt. ) Sö A. B. ao 51 50, 57, 59, 60. 62-—68, 72, 74, 73—78, 81 2, 100, 102, 103, 105—108, 110, (2 114, 116 119 och 122—129.