Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

rances öra, att den sluge Henrik nu ändrat taktik och ömt smeker den olycklige puckelryggingen. Lyckligtvis för honom, svarade Espårance med ett tvunget leende, har icke ännu hans hustru, liksom konungen, gjort sitt intåg i Paris. Knapt hade han uttalat dessa ord, innan den tjenstgörande kaptenen ropade herr de Pontis. Samtalet afbröts derutaf, till stor be-: låtenhet för Espårance, hvilken lidit verkliga qval under hela denna konversation. Pontis gick ut, men efter några minuters förlopp återkom han och kallade Espårance, hvilken skyndade till honom. Hvad är det? frågade den unge mannen. SEn stor ynnest har blifvit mig bevisad... oss emellan får jag väl säga att den der nåden är alldeles fördömdt tråkig ... jo, hans. majestät har gifvit sin ödmjuke tjenare Pontis i uppdrag att i allsköns hemlighet eskortera någon ut till landet. En fånge? — Förmodligen. Är det inte riktigt odräg-! ligt? Säg, vill du dela bördan med mig? Vi kunna då åtminstone få vara tillsammans och prata om ett och annat. Gerna.p Då låter jag med d tsamma sadla din häst. Vänta mig i allen der borta vid floden; det är ifrån den sidan vår fånge skall komma ut. Jag skyndar att bestyra om hästarne. Bral sade Espårance. Venetianskans son närmade sig det anvisade stället, med hjertat uppfyldt af det hemliga behag som förskönade hela naturen. Dagen grydde. Aftonens regn hade upp-;j hört; en mild och behaglig vind krusade Seinens vatten och susade gladt i de mot vattenytan lutade trädens toppar. En bärstol kom ut ur en af palatsets min