Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

(Insändt.) Indelta soldaten på arbetskommendering. Under fred och emellan de tider, då den indelta soldaten kallas till vapenöfning eller annan tillfällig militärtjenstgöring, eger han vanligen tio månader af året lediga, att för sig sjelf använda. Han behöfver ock denna ledighet, att genom arbetsförtjenst fylla hvad för hans eget samt hustrus och barns uppehälle erfordras; ty de förmåner han af sin rote erhåller i penningar eller naturapersedlar äro härför icke tillräcklige. De fleste soldater hafva omkring ett halft tunnland öppen jord vid torpet sig upplåtet, men odlingen deraf lemnar soldaten hvarken behöflig sysselsättning, eller utkomst. Det är således i arbete hos andra, som det bristande måste sökas. Visserligen stadgas i en del af de ursprungliga knektekontrakten, att soldaten, då han icke är på kommendering eller exercitier stadd, skall, när hans rote det begär, vara skyldig att hos honom arbeta, mot föda, släpkläder och en viss betalning i penningar, hvilken sistnämde landshöfdingen eger, på grund af kongl. resolutionen den 20 Februari 1689, att jemka och förmedla; men de nu för tiden afslutade legokontrakten rothållaren oeh rekryten emellan, som vid rekryteringsmöte af landshöfding och regementschef fastställas, upptaga sällan något förbehåll härom. Soldatens rättighet, att söka sig arbete hvar han kan och för sig fördelaktigast finner, vidkännes alltså ingen annan inskränkning, än af kommendering, eller, då sådan ej inträffar, af den tillåtelse att för viss tid aflägsna sig från torpet, som han är skyldig att, i föreskrifven ordning, af vederbörande sig förskaffa. Det är ett missförstånd, att betrakta den indelta soldaten såsom rotehållarens tjenare. Soldaten är antagen för statens, icke för den enskilte jordegarens tjenst. Soldatens lega och bidragen till hans underhållande utgöras af rotehållaren, såsom vederlag för den upplåtelse af jord denne sistnämde af staten erhållit; men konungen förordnar, med stöd af 14 regeringsformen, uteslutande om soldatens tid och sysselsättning till statens gagn. Detta är, i korthet framstäld, den id6 på hvilken indelningsverket hvilar.