Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

sig till Fiörstenwalde för att möta honom. — Man talar. om en förlofning mellan storfursten Mikael och en prinsessa af kungliga sachsiska huset. — Enligt en depesch från Petersburg af den 29 Maj, hafva samtliga undervisningsanstalterna i riket blifvit stälda under kejsarens särskilta uppsigt. Originalprotokollet, beträffande föreslagna reformer i öfverskolförvaltningen, har blifvit framlagdt för kejsaren. Utom denna öfverskolförvaltning, skall dessutom en så kallad lärd komitå upprättas. Med afseende på den nyligen utfärdade amnestien för de polska landsflyktige, har ryska regeringen utfärdat en cirkulärdepesch till sina ministrar vid utrikes hof. Af denna akt erfar man emellertid att vissa både förutsättningar och uteslutningar ega rum, som betydligt förminska den möjliga tillämpningen af amnestien samt den utsigt till ett framtida liberalare, styrelsesystem i Polen, hvilket den väl hade för afsigt att såsom trovärdig framställa för det öfriga Europas ögon. Cirkulärdepeschen lyder som följer: Min herre! Flera polska flyktingar, som återkommit från sina villfarelser, äro genomträngda af önskan att återvända till sitt fädernesland; de tveka emellertid att ansöka om tillstånd dertill, då de äro ovissa om det öde, som derstädes kan vänta dem. Kejsaren, vår höge herre, vill nu icke motsätta sig denna önskan, hvilken, om den än framgår ur en känsla, som: sent gjort sig gällande, dock har anspråk på hans nåd. H. M. kejsaren vill derföre ädelmodigt förlåta de länge villfarige eller brottsliga flyktingarnes föregående lif, vare sig att dessa härstamma från konungariket Polen eller de närgränsande ryska (f. detta polska) provinserna; han förklarar sig i nåder beredd att emottaga deras underkastelse och tillåta deras återvändande till hemmets härd, utan att de derstädes behöfva befara någon rättslig förföljelse eller undersökning af hvad slag som helst. H. M. tillstädjer derjemte att de, en gång tillbakakomne, åter inträda i åtnjutandet af deras medborgerliga rätt, och att de bland dem, som under en tillbragt tidsrymd af trenne år inom landet beflitat sig om en tadelfri vandel, derefter skola erhålla tillträde till statens tjenst, der lägenhet erbjudes dem att bevisa sin sinnesstämnings uppriktighet, i det att de göra sig nyttiga för landet. Från denna gunst äro alla sådana flyktingar uteslutna, hvilka genom sitt uppförande ådagalagt en oförbätterlig fiendskap mot den kejserliga regeringen, samt deruti framhärda. Ni befullmäktigas min herre, att bringa detta allerhögsta beslut till kännedom åt alla i utlandet vistande polska flyktingar, samt emottaga nådeansökningar af dem, som hänfalla under ofvan betecknade kategori. Ni skall benäget, enligt det fasstälda förfaringssättet, genast insända de till eder riktade anpsökningarne antingen till vederbörande myndigheter i kejsaredömet eller i konungariket Polen, allt efter den ansökandes födelseort, så att de må kunna föreläggas hans maj:t till allerhögste afgörande. Warschau den 27 Maj 1856. Gortschakof.r AMERIKA. Presidenten Pierce hade den 14 Maj emottagit pater Vigils kreditiver, såsom sändebud från Walker. Såsom telegrafdepeschen i går underrättade om, har Nordamerika redan er-. känt den walkerska atyrelsen i Centralamerika. — I Förenta staternas senat förklarade hr Clayton att engelska sändebudet hr Cramptons påstående i ett bref till lord Clarendon, att han, Clayton, medgifvit att Ruatan, till följd af fördraget 1850, såväl de jure som de facto vore en britisk besittning, vore fullkomligt osant. Hr Cass tillade härtill, att Clayton väl endast i ett anfall af vansinne kunnat medgifva något sådant. — Underrättelser från San Fransisco af den 21 April förmäla att de reguliera trupperna slagit indianerna vid Rouge-River. Emellertid anställa indianerna härjningar på flera ställen. Öfverste Schlesinger, som sökte fly undan, har åter blifvit gripen och kommer att arkebuseras på Walkers befallning. Lagstiftande församlingen i Uruguay har utfärdat ett dekret, som bemyndigar regeringen att träda i underhandling med diplomatiska agenter, som framställa ersättningsforringar för de förluster, som de inom denna republik bosatte främlingar komma att lida under de ofta förnyade inhemska oroligheterna derstädes. Dekretet är således ej utan vigt och bevisar åtminstone republikens goda vilja.