Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

Jag har egentligen att tacka genovefainerklostrets högvördige prior för den lyckliga vändning konungens och min lilla affär tagit; ty då han i går meddelade mig nyheten om hans majestäts intåg i Parig och högstdensammes ädelmod mot spaniorerna, sade han åt mig: Jag tycker att icke heller ni längre bör visa er tvär emot den stackars konungen. Det var således ni som gjorde första steget, min bäste herr de Liancourt! utropade en hofman. Vår aktningsvärde vän, herr de Liancourt, skrålade Pontis, hade funnit sig så missnöjd med vår store Henrik, att han dragit sig tillbaka i sina källare , .. till sina gods ville jag säga.n Nå, men hvarföre var han missnöjd, hvarföre var han tvär? utropade flera nyfikne. Familjeangeligenheter,, svarade EspÅrance, som darrade att få höra Gabriellas namn uttalas. Välan, fortfor den puckelryggige äkta mannen, jag följde den högvördige priorns råd, och redan i går afton skyndade Jag att göra monarken min uppvaktning. Hans majestät, hvilken förstod det grannlaga i mitt handlingssätt och som för öfrigt icke heller sjelf är långsint, emottog mig med godhet, tryckte mina händer och öfvertalade mig att tillbringa natten här i palatset ibland hans utvalde, i stället för att återvända till Bougival. Jag är för öfrigt mycket nöjd med min natt och tviflar storligen på att hans majestät tillbragt en angenämare. Ett skälmaktigt leende lekte vid detta yttrande på La Varennes läppar. Den lille postmöstaren hade ifrån den fönstersmyg,: varest han språkade med den tjocke finansieren Zamet, ej förlorat ett enda ord af hela detta samtal. Du förstår väl., hviskade Pontis i Espe