Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

Redan genom kongl. krefret den 26 April 1908 stadgades, att till sådane arbetsföretag, som af Kongl: Maj:t pröfvas ledande till allmänt gagn och bästa; må, uppå enskilta personers underdåniga ansökningar, större eller mindre arbetskommenderingar af indelte soldater få användas; dock emot sådan betalning till soldaten, att rotehällarne ej till hans underhållande i sådant fall behöfva bidraga, eller med pnågon kostnad derför betungas., Ytterligare har, till rotehållarens och soldatens betryggande, i detta afseende blifvit förordnadt: genom kongl. kungörelsen den 25 Januari 1842: att, då någon af manskapet, under arbetskommendering för I enskilt persons eller bolags räkning, genom olyekshänI delse antingen omkommer eller så illa skadas, att I han nödgas lemna krigstjensten, skall den enskilte personen, eller bolaget, till roten utgifva den lega, som vid karlens antagande bevisligen till honom erlagd blifvit; hvarjemte karlen, allt efter den honom träffade skadans mer eller mindre svåra beskaffenhet, blifvit försäkrad om en pension, från 12 rår till 48 rdr bko årligen, oberäknadt det honom tillkommande underhåll från Wadstena krigsmanshus kassa; men derest den kommenderade karlen antingen på stället döden ljutit eller, inom natt och år från den dag olyekshändelsen inträffade, dött såsom följd af den erhållna skadan, och enka eller minderåriga barn efterlemnat, erhålla dessa ett årligt understöd från åtta till tolf riksdaler samma mynt; — genom kongl. kungörelsen den 29 Maj 1848: att, när arbetskommenderingar begagnas af enskilta bolag eller korporationer, hvilka till sina arbetens bedrifvande icke åtnjuta bidrag af allmänna medel, skall dem åligga, att åt de rotehållare, hvilkas soldater få vid arbetena användas, utgifva en mot de besvär oeh olägenheter, som genom soldatens frånvaro från hemorten rotehållarne tillskyndas, svarande ersättning, hvilken, för hvarje tillfälle, af Kongl. Maj:t i nåder bestämmes; — samt genom kongl. kungörelsen den 14 Januari 1846: att den genom kongl. kungörelsen den 29 Maj 1843 medgifna rätt till ersättning skall utsträckas jemväl till de tillfällen, då arbetskommenderingar ur indelt trupp begagnas af sådane enskilta bolag och korporationer, som, för utförandet af allmänt nyttiga företag, kunna erhålla bidrag af staten; kommande denna ersättning att utgå till rotehållaren eller soldaten, i den mån den ene eller den andre får vidkännas besväret eller kostnaden för torpets skötsel under soldatens frånvaro. Regeringen har, genom dessa anordnanden, icke blott sökt bereda soldaten tillfälle för en lönande arbetsförtjenst, utan ock försäkrat, :åväl denne som hans rotehållare, mot skador eller förluster, hvilka i följd af kommenderingen kunna uppkomma. Om, sådant oaktadt, någon skulle anse dylika kommenderingar vara för rotehållaren och soldaten betungande, torde hans uppmärksamhet böra fästas bland annat dervid, att, genom kronoarbetskårens upprättande och förläggning inom flera delar af riket, arbetskommenderingar ur den indelta armn nu för tiden mera sällan än förr ifrågakomma. För hvar och en, som med uppmärksamhet följt verkningarne af de indelta truppernas vexelvis utgjorda arbetskommenderingar till Göta-, Södertelje-, Strömsholmsoeh Trollhätte-kanaler, kan det icke vara obekant, at; manskapet från dessa staten gagnande arbetsföretag till sina hemorter medfört, icke blott en besparad arbetsförtjenst,; utan derjemte en förvärfvad skieklighet i stenhuggning och murning för vattenverk, som åt karlen öppnat en ny inkomstkälla under en hel framtid. och gagnat den ort han tillhört. Nu mera är det icke fästningsbyggnader ensamt, som räknas till ett lands försvarsmedel mot yttre fienders anfall. De nya kommunikationsoch transportmedel, som kanaler och jernvägar erbjuda, ingripa deri icke mindre hufvudsakligt. För ett land, sådant som Sverge, på hvars vidsträckta yta regementena ligga spridda i sina kantoneringar, är det af stor vigt att, med begagnande af nyssnämde kommunikationsmedel, kunna, inom få dagar, sammandraga en betydlig styrka på den hotade punkten. Det arbete, som af den indelta soldaten användes på jernbanors anläggning, är derföre af icke mindre gagn för rikets försvar, än det under en förfluten tid honom, oftare än nu sker, affordrade biträde vid fästningsverks uppförande. Statsverkets inskränkta tillgångar medgifva icke bekostandet af de längre och oftare förnyade vapenöfningar, som åt vår förträffliga indelta arme skulle kunna gifva en ännu större användbarhet för kriget, än den hon, i allmänhet, nu kan uppå fredsstation förvärfva sig. Arbetskommenderingar ersätta till någon del denna brist, genom tillfällen för längre marscher, exereis under dagar då arbetet hvilar, samt nödvändigheten för karlen att, på främmande ort, vänja sig vid ordnandet af de dagliga behofven, eller hvad man så betecknande kallar: att sköta sig sjelf. Måtte derför dessa kommenderingar ieke lemnas obegagnade, så ofta sådant med statens gagn förener rotehållarens trygghet och soldatens belåtenhet. F.