Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 3

IV. Förfalledagen. Hertiginnan af Montpensier, som hvarken såg Ja Ramee komma til!baka eller hörde nå. got buller omkring s g, ansåg slutligen hela underrättelsen för förhastad och gick emot kloc: kan tre på morgonen till gänga. Den tappra damen var då mycket trött och sömnig; en general har så mycket att göra!.,. Sedan hon afskedat sina fruntimmer och kaptener, somnade hon som en simpe! soldat. lötsligen återljöd ett ovarligt buller i de yttre salarne, orediga röster uppväckte den djerfva azazonen, hennes sängkammardörr öppnades, och den förskräckte intendenten anmälde: En adelsman ifrån hans majestät konungen. Hertiginnan reste sig. Hvilken oförskämdhet! sade hon. Om hvilken konung är här frågan... och huru vågar denne konung störa min sömn. Den anmälde adelsmannen stod redan på rummets tröskel. En order ifrån hans majestät! sade han. Den ursinniga hertiginnan skrek: Jag vill väl se den djerfve i ansigtet, som här vågar uttala ordet majestät förenadt med uttrycket order! Fru hertiginne, sade den djupt bugarde ädlingen, hvilken icke var någon annan än Saint-Luc, Henrik II:s fordne vän, det är mindre en order än en befallning, som jag har den äran att å konungens vägnar för er framställa. Knappt vid Parig portar, har hans majestät redan. tänkt på er... Han är då vid portarne ! utropade hon, och det har man icke sagt mig!... Å , jag anade det nästan! ... Med dessa ord kastade hon sig ur sängen,