Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 3

ijtiga antagandet af den andliga kärlekens princir 4 I skulle skänka åt samvetsfriheten hela dess verklig: I het, och skulle med säkerhet föra den förbi de klip I por, som den kan möta. Talaren undersökte vidare I skulle blifva prestens, församlingens och teo lioing till hvarandra i en kyrka, som hyvi-jlar på den andliga kärlekens grund. Han visade att i ingen kyrka, så som i , kunde prester fullt uppfylla sin kall a missionär, refor mator, apostel, i den mån hans förmåga tillåter honom det. Han sökte visa, att i ingen kyrka, så son i kärlekens, skulle församlingen, som nu är beherr skad af presterskapet, ega en verklig och oberoende tillvaro, erhålla en bestämd personlighet, utveckla sig fritt enligt sin natur, eller blifva mäktig ati bilda, tillsammans med de andra församlingarne, kyr: kans lefvande organism. k Han visade slutligen, att den kristliga tanken enj dast kan motsvara själ ns behof på samma gång som J upplysa anden, inverka på samvetet genom att bevisa sin sanning, vända sig till hela menniskan, eller vara för henne hela sanningen, genom att ega kärlekens princip till utgångspunkt, eller genom att fyllas af evangelii anda och kraft, och det utan att omgjorda sig i hvarje ögonblick med lösrykta bibelspråk, lånade slumpvis från alla de skilda riktningar, hvartill de gifvit anledning. Sedan talaren visat, med hvilken makt en kyrka. stark genom stödet af en sådan vetenskap, sådans prester och sådana med!emmar, skulle segrande eröfra menskligheten, slutade han ungefär med dessa ord : Jag har genomgått med eder i dess belbet utvecklingen af den kristliga tanken och det kristliga lifvet under den apostoliska kyrkans tider. Vi hafva sett henne stegvis höja sig från de yttre gränsorna för den krisina sanningen till dess eviga medelpunkt. I hvad som angår den närvarande kyrkan har jag bort endast hålla mig vid principen, säker som jag är, att det är nog att klart uppfatta denna, för att hvar och en kan draga de slutsatser, som härflyta deraf. Jag hade ett skäl till för att handla sålunda. Om den yttre formen har sin vigt ömsom för ati qväfva det kristliga lifvet, ömsom för att understödja dess utveckling, är den verkligt nyttig endast så länge den är sann, organisk, det vill säga, endast så länge den naturligt härflyter från djupet af det lif, som den endast bör tjena till stöd, såsom en frukt utgår af trädet. Jag vet ingenting sorgligare inom området af de ting, som röra själen, än att vilja idkeligen föreskrifva former och förordningar, som ej komma inifrån af sig sjelfva: det är lika otillbörligt som att bibehålla sådana föråldrade former, som ej mera motsvara det kristliga lifvets behof. Såsom vi lära af Kristi exempel och af den kristna kyrkans, måste man först arbeta på att väcka det religiösa lifvet, sedan skall organisationen så småningom utbilda sig, alltsom kärlekens princip alltmera genomtränger den. Det finnes intet annat medel att verkligt underbjelpa utvecklingen af det kristliga lifvet. Jag tror dessutom ej att de, som uppmärksamt och i en allvarlig anda följt den framställning jag gjort af ideernas gång inom den apostoliska kyrkan, kunna neka följande slutsatser af den evangeliska principen, att man nemligen måste arbeta på att förskaffa åt kyrkan och på ett sätt, som är henne och hennes medlemmar värdigt: 1. En fullkomlig samvetsfrihet, såvida den ejan-. griper grundvalen för samhället; det vill säga rättvisan och sedligheten, eller — om man så vill — den allmänna säkerheten, eganderätten och anständig-. heten; 2. Förändring af presterskapets medlemmar, hvad deras embetsställning beträffar, från medlemmar af ett presterskap, som sjelf utgör kyrkan, till kyrkans och Kristi verkliga tjenare, så att de blifva alltmera blott de troendes bröder, utan att någonsin beherrska dessas tro eller att emot dem taga sin tillflykt till någon annan makt än sanningens ; 3. Upplysta och kristliga lekmäns deltagande i kyrkans styrelse och förvaltning tillika med presterna, på det att denna kyrka må mer och mer blifva en verklighet för sina medlemmar, att hon må, att jag så må säga, förkroppsligas i deras tanke och deras lif, och att de må i detta afseende känna en allvarlig ansvarighet; 4. Den frihet, som är nödvändig för den religiösa utvecklingen hos hvarje församling eller enskilt kyrka, på det att hon må kunna, såsom sådan, blifva en sjelfständig medlem af kyrkans stora organism: med ett ord, bekriga de möjliga villomeningarne endast med öppen diskussion, med tryckta skrifter och en-; skilta samtal, under de vilkor, som n:o 1 förutsätter. 5. Allvarliga ansträngningar för att frigöra teologien från dess uråldriga skolasticism, och för att, såsom man nu sträfvar att göra, sätta den vetenskapligt i en verkligare samklang med evangelii grundton och med den menskliga naturens och kyrkans närvarande behof.s De föreläsningar, hvaraf vi härmed återgifvit grunddragen, voro under hela tiden med uppmärksamhet och synbart deltagande följda af ett antalaf omkring 100 personer af båda könen, och skulle utan tvifvel hafva tilldragit sig en ännu vida större krets af åhörare, om icke det främmande språk, hvarpå de höllos, gjort dem otillgängliga för många, som eljest äf ven hade egnat dem sitt deltagande. a Om KöpingInlt-Jernvägsholaget RE ES