Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 2

gärt vidare upplysningar om den intressanta! penningetransporten. På en gång hördes galopperandet af en häst, och en klar och ungdomlig stämma ropade utanför: ot Herr de Brissac! Är herr de Brissac här? I samma ögonblick hoppade en ung man, hvars kläder regnet gjort genomvåta, ned ifrån hästen och störtade in i vaktrummet, under utropet: j Herr de Brissac! Här är jag, sade guvernören. Jag :kommer ifrån Pertiginnan för att förkunna er alarm ... fientligt kavalleri synes i trakten; fort till vapeni La Ramee! utropade på en gång Pontis och Espårance, hvilka sprutto till vid denna. röst och genast störtade fram till hertiginnans adjutant. Desse här!... sade la Ramåe, blek som ett spöke. . Vid ropet till vapen, hade hela vakten sprungit efter sina musköter och -hillebårder. De nu mer än vakne borgarsöldaterna voro inom ett ögonblick fullt beväpnade. Allaansigten uttryckte hat och stridsbegär. Mina hertar!... utropade la Ramee och pekade på sin fiende, hvilken stälde sig så tätt utmed Espårance som möjligt, denne man heter Pontis!... det är en kunglig gardist!... Förräderi... förräderi!... Usling ! mumlade borgarofficeren och måttade ett förfärligt knytnäfveslag åt la Ramöes nufvud. Herr de Crillon! vrålade denne, som mera igenkänt den store fältherren. på hans namnkunniga näfve än på någonting annat, ty generalen hade genast med en snabb rörelse dragit skärmen så långt ned öfver ansigtet som möjligt. Vid Crillons fruktade namn utstötte don