Aftonbladet – 28 maj 1856, sida 2

Paris guvernör hade strängt beslutat att icke visa sig stött. Så mycket värre,, svarade han; tomma magar slåss illa och vi lära väl tyvärr snart nödgas försvara oss. Konungen af Navarra närmar sig, han drager dagligen sina livier tätare omkring Paris och jag fruktar att han innan kort belägrar staden. Våra förstärkningar äro nog ansenliga för att tillbakahålla de belägrande och upplifva de belägrades mod i fall så behöfe, afbröt hertigen. Edra ord riktigt fägna mig! utbrast guvernören. Men, min bäste hertig, skulle ni vilja bevisa mig den stora vänskapen och anförtro mig hvartill dessa penningar äro bestämda ? Till tvenne saker: först att betala våra soldater, och sedan till stt undanrödja de sista betänkligheterna hos några af parlamentets medlemmar. Brissac gjorde en ofrivillig rörelse af öfverraskning. Hvad fattas er, herr grefven? frågade spanioren. Jag kan i sanning ej beherrska min förvåning! utropade guvernören. Ni ämnar köpa parlamentet, och ni tvekar ej att för alla visa guldet, med hvilket ni ämnar betala det! Ni vill då att er underhandling skall misslyckas 2n Hvarför skulle den misslyckas ? En man, som köps, tycker naturligtvis ej om att försäljningen af hans ära och samvete kungöres på gatorna... Jag trodde någonting helt annat. Hvad då ? Jag inbillade mig att dessa penningar voro bestämda till att uppvigla folket emot det envisa parlamentet. Jag förstår er ej, inföll hertigen, förvir-rad öfver guvernörens skickliga manöver. Då vill jag förklara mig tydligare,, svarade Brissac, öfvertygad om att hafva slagit spiken på hufvudet. Paris parlament utmärker sig för heder, trofasthet och fosterlands