Aftonbladet – 28 maj 1856, sida 2

träde i staden, så hade edra spaniorer vägrat det, aldeles på samma sätt som mina fransmän gjort. I så fall ber jag att de må få passera.n Se här nycklarne, hertig; ni kan aldrig släppa in så många spaniorer, som jag önskar det. Det var väl sagdt, herr grefven, inföll hertigen kallt, jag tackar er för dessa tänkesätt. Nycklarne öfverlemnades åt spanioren; det var ett fint sätt att aflägsna honom, men Philip II:s sändebud låtsade ej förstå det. Ni yttrade nyss några ord, sade han, och drog Brissac afsides, som i hög grad frapperade mig. Godt, tänkte Brissac. Parlamentets ställning är oroande, jag vet det, men min konungslige herres vilja måste utföras. Det förfärliga ordet var sagdt. Brissac kände att han måste öfverlista sin bundsförvandt. Hvilken vilja ? frågade han. Parlamentet måste redan i dag antaga vår infantinnan, sade spanioren och fästade sin genomträngande blick på Brissac. Men om det icke antager ? frågade guvernören lugnt. Så beviljar man det tolf timmars betänketid. Och efter dessa tolf timmar ? Måste det antaga.n Men om parlamentet vädjar till den parisiska garnisonen ? Det är omöjligt, herr grefve. Garnisonen lyder naturligtvis sin guvernör. Och hvem lyder guvernören ? frågade hertigen och betraktade Brissac skarpt. Nu förstod herr de Brissac fullkomligt, hvarför hertigen af Feria kommit till honom, åtföljd af en så stor svit, och hvarför han hade begärt nycklarne till Paris portar. Jag lyder hertigen af Mayenne,, svarade guvernören vårdslöst. Det fögnar mig att höra... Sluta nu er toilett; under tiden vill jag släppa in våra.