Aftonbladet – 28 maj 1856, sida 2

— Vid aftryckandet af de handlingar i det Falkenbergska målet mot öfverstlöjtnanten Rouget de S:t Hermine, som vi redan i förrgår meddelade, gör Svenska Tidningen ur militärisk synpunkt följande anmärkningar: Vi beklaga hvad som i saken ligger den tilllast, som spelar le jeune premier i detta icke borgerliga, utan kråkvinkliga drama, och om deraf kunnat tagas parti, härleder det sig från icke synliga anledningar; icke heller har den fyllt sin plats, hvilken här såsom pere noble haft att behandla ungdomliga förvillelser. Högst besynnerlig är den rol, här spelas af regementschefen och hans närmaste män, hvilka stå till förhör inför en deras fanjunkare, sekunderad af en underlöjtnant af annat regemente, och våga icke påtaga sig ansvaret för en skrifvelse, på deras befallning utfärdad. Bland en befälhafvares främsta plikter är, att hålla sina underhafvande ryggen fri, om något mindre missförstånd vid en befallnings utfärdande af honom vore begånget skydda honom genom makten af sitt högre befäl och ej skjuta ifrån sig skulden på honom. Men här var detta så mycket oriktigare, som den fruktade skrifvelsen icke innehöll annat än ett erkändt faktum, men som icke i skrifvelsen rubricerades med några dåliga bevekelsegrunder, och hvarom det tillhörde den felande att förklara och urskulda sig. I dess ställe tillåta chefen och tjenstgörande majoren den felande fanjunkarens broder, en underlöjtnant vid annat regemente, att blanda sig i saken, och der denne borde gifva en lätt förklarande ursäkt för sin brors förseelse, låta de honom, i deras närvaro, ställa tjenstgörande majoren till rätta för en order, begära upprättelse, der ursäkt borde förebäras, hota med rättegång, som endast kunde blifva menlig för brodren, och utfara i häftiga ordalag mot en officer, som verkstält chefens befallning. Å dessa underlöjtnantens häftiga ordalag erinrar tjenstgörande majoren, och regementschefen gör föreställningar! m. m. Hotelserna synas emellertid hafva gjort det intryck, att upprättelse erhölls, i det adjutanten, som skrifvit det fruktade, oskyldiga brefvet, erhöll samma straff som friherre Falkenberg för sitt konduit-fel, nemligen 14 dagars arrest, samt den senare blef genast derefter föreslagen till officer, hvarmed oss synes icke hade brådskat. Utan att vidare uppehålla oss vid allt detta militäriska trassel, vilja vi blott nämna, att adjutanten, som erhållit förtroende af den vigtiga händelse som hos mamsellen sig tilldragit, hade kunnat på lämpligt sätt bilägga saken; äfvensom att den ifrågavarande mamsellens ofta påkallade biträde vid de invecklade ,kombinationernas lösning gifver någon munterhet åt den bedr:fliga saken. För dess upprifvande, med alla de obehag häraf följa, hafva först baronerne Falkenberg. sjelfve dragit. försorg, och sedan regementsbefälet, genom dess sätt att behandla en sak, som icke erbjöd några svårigheter, ifall det sjelf ansvarat för sina order, gjort samtalet med underlöjtnanten Falkenberg kort och låtit fanjunkarens befordran anstå.n Vi tillägga ännu en anmärkning. Man har påstått, och man har ryktesvis åberopat sjelfva regementschefens auktoritet; för det päståendet, att adjutanten Öhrström felat deri och