Aftonbladet – 26 maj 1856, sida 2

STOCKHOLM, den 26 Maj. Posttidningen meddelade i lördags uti sin officiella äfdelning den underrättelsen, att ko nungen dagen förut, eller i fredags, förordnat prokansleren vid Upsala universitet, erkebiskop Reuterdahl att tills vidare bestrida kanslersembetet för samma universitet, äfvensom att utöfva enåhanda embete för Lunds universitet, intill dess prokansler vid detta senar (d. v. s. biskop i Lunds stift) blifvit utnämdå och sitt embete tillträdt. Man finner häraf, att regeringen insett otillbörligheten deraf, att vice konungen i Norge skulle samtidigt förvalta universitets-kanslersembeten i Sverge. Då emellertid hvarken ny kansler blifvit utnämd eller embetena förklarade lediga, utan endast prokanslern förordnad att tills vidare bestrida dem, vilja vi förmoda, att regeringen desto hellre nu tager frågan om dessa embetens afskaffande i allvarsamt öfvervägande, som H. M:t konungen i Norge längesedan samtyckt att icke anse något dylikt embete för det norska universitetet erforderligt, och H. M:t kronprinsen nu, såsom vicekonung i Norge, bland mycket annat som han der kan hafva att lära, äfven torde få tillfälle att nogsamt öfvertyga sig, att universitetet i Kristiania ick: står sig sämre för det att det saknar en kansler. och säkerligen icke heller hyser någon längtar att lyckliggöras med en sådan. Rörande generalfälttygmästareembetet, äfvensom chefskåpet för gardesbrigaden, tvenne andra svenska embeten, som kronprinsen likaledes innehaft, har det officiella bladet ännu ingenting förmält. Likväl förspörjes härom. att inspektören för artilleriet, generalmajorer frih. Wrede, väl fått uppdrag att förrätta de mönstringar, som eljest skulle åligga generalfältygmästaren, men att, för att döma af er utfärdad generalorder, H. K. H: kronprinser emot aåll förmodan skulle ärna att ifrån Kri stiania, med biträde af sin dit medtagne stabs: chef hr Bildt, taga befattning med andra till generalfälttygmästareembetet hörande ärenden. En sådan anordning skall utan tvifvel möte ett allmänt ogillande. . Utan att nu tala. om tjenstens fordringar, hvilka naturligen kräfv: tjenstemannens befintlighet inom landet, vilja vi här endast fästa uppmärksamheten derpå. att kronprinsen! sågöm vice-konung i Norge nuvera är att anse såsom norsk embeteman. och att hvarken Sverges eller Norges grundlagar gifva anledning till det antagandet, at: en och samma person skulle kunna samtidig! innehafva embeten både i Sverge och Norge. med undantag af dem, som i följd af unioner äro för båda de förenade rikena gemensamma. Kronprinsen, ehuru såsom tronföljare tillhörande båda rikena, kan icke såsom innehaf. vare af embeten 1 det ena eller andra riket anses härifrån utgöra något undantag. När härtill slutligen kommer, att det icke utan skäl satts i fråga, huruvida ens sjelfva utnämnandet af en kunglig prins till generalfälttygmästare varit fullt lagligt; enär detta embete till en viss grad måste anses såsom ett civilt eller förvaltande, såvidt nemligen generalfälttygmästaren såsom sådan äfven bör vara ledamot af krigskollegium, — ett stadgande som man likväl kringgått genom att på sidan om den af ständerna antagna staten tillskapa en så kallad fälttygmästare, som inom krigskollegium företräder generalfälttygmästarens ställe, — så kunna vi icke annat än förvänta, att vicekonungen i Norge skall vid nogare besinning finna sig föranlåten att nedlägga det ifrågavarande svenska embetet, såsom oförenligt med det han nu innehar uti brödrariket. Då det enligt Norges grundlag åligger vicekonungen att bo inom nämde rike och han uttryckligen är förbjuden att längre tid än högst tre månader om året uppehålla sig utom dess gränsor, synes för öfrigt denna omständighet ensam vara ett afgörande hinder för kronprinsen att såsom norsk vicekonung tillika bibehålla ett svenskt embete, så framt detta skall betraktas såsom något annat än en sinekur eller innehafvandet deraf såsom något annat än blott ett spegelfäkteri.