Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 2

— I anledning af vårt yttrande, att borgareståndet under närvarande förhållanden utgör den i praktiskt hänseende vigtigaste delen af representationen, säger Svenska Tidningen sig icke förstå, hvad som här menas med praktiskt hänseende, och vill i uttrycket endast se en politisk artighet, men kommer likväl sjelf kort derpå underfund med Aftonbladets motiv för borgareståndets ställande i främsta rummet, att nemligen de båda första stånden sällan äro att päräkna vid vigtigare samhällsfrågors afgörande i framåtskridandets anda,. Detta motiv godkännes emellertid naturligtvis ingalunda af Svenska Tidningen, hvilken deremot tror, att just i de många praktiska frågor vid senaste riksdag, som afgjordes i framåtskridande riktning, kan borgareståndet alldeles icke sägas hafva förnämsta förtjensten,. Nu ha vi väl vid uttalandet af ofvananförda omdöme hvarken inskränkt oss inom kretsen af sistförflutne riksdags beslut eller till de s. k. praktiska frågorna, men äfven med antagandet af denna inskränkning be vi i förbigående vår värde kollega endast exempelvis återkalla i sitt minne, hvilket stånd det var, som tog initiativet till postreforineln sådan den sedermera tillvägabragtes, och huru samma stånd genom sitt antagande af frih. Alströmers reservation i komunalfrågan afgaf sitt vittnesbörd för en af de mest praktiska och mest behöfliga reformer i vårt samhällsskick, andra frågor att förtiga. Sträcker man åter blicken något längre tillbaka, så bör ej Svenska Tidningen ha förgätit, att det af regeringen afgifna 1848 års representationsförslag hvarken understöddes eller antogs på något annat håll än i borgareståndet. Hvilket stånd har väl dessutom företett en större enighet än detta i förordande af lagreformen, skolreformen, skatteförenklingen, decimalsystemets införande, jernvägar och förbättrade kommunikationer, jernhandteringens befriande från onaturliga band, för att nu icke tala om lagstiftningen rörande tull-, kreditoch bankväsendet, som naturligen företrädesvis måste intressera detta stånd. Att säga politiska artigheter är någonting som Aftonbladet sällan blifvit tilltaladt för; vid detta tillfälle innebär beskyllningen ett fullkomligt misstag. Hvad vi yttrat om borgareståndets vigt, gäller endast sakens på våra samhällsförhållanden grundade natur. Vihafva nemligen den fulla öfvertygelsen, att ifall det senast emotsvenska tryckfriheten gjorda teoretiska angrepp skulle lyckas, och kanske snart efterträdas af ett och annat praktiskt angrepp emot samma frihet, skulle sådant väl mötas af en bestämd majoritet mot inom bondeståndet, men af lika bestämda majoriteter för inom de båda första stånden, och afgörandet sålunda bero på en möjligen ganska knapp majoritet ihom borgareståndet. Attun